Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KONST

Vi är alla lika i Andreas Gurskys bilder

Publicerat onsdag 25 februari 2009 kl 08.44
1 av 2
Bibliotek, 1999 © Andreas Gursky/BUS 2008
Pyongyang IV, 2007. © Andreas Gursky/BUS 2008
2 av 2
Pyongyang IV, 2007. © Andreas Gursky/BUS 2008

För sisådär 20 år sedan tog några unga, tyska fotografer konstvärlden med storm. De var allihop utexaminerade från konstakademien i Düsseldorf och bildade själva snabbt skola med sina kyligt sakliga, storskaliga bilder av människor och arkitektur. Deras framgångar bidrog till att höja fotografiets status som konstform, och idag är de alla superstjärnor: Thomas Ruff, Candida Höfer, Thomas Struth och inte minst Andreas Gursky. Den sistnämnde visas nu i en stor retrospektiv på Moderna museet i Stockholm: 140 bilder, från studietiden på 1980-talet fram till idag.

Om man skulle skicka ut en sån där rymdsond med hälsningar från jorden igen, som Nasa gjorde på 70-talet, en ny Voyager med smakprov och exempel på mänskligt liv, så borde man nog ta med ett par bilder av Andreas Gursky. Då skulle utomjordingarna snabbt kunna bilda sig en klar uppfattning om människan och hennes civilisation.

Man kunde ta några av bilderna från 80- och tidigt 90-tal, med tyskar som arbetar på fabrik, spelar fotboll eller åker skidor i bergen; ständigt lika välorganiserade, i jobbet som på fritiden. För att undvika att det här uppfattas som ett specifikt tyskt drag, bör några av Gurskys senare bilder också finnas med. Där han finner samma beteenden och samma stora, vinkelräta strukturer i Hong Kongs skyskrapor och i amerikanska lågprisbutiker, på Paris konstmuseer och italienska badstränder, bland annat.

Förhoppningsvis har utomjordingarna humor. För människorna blir onekligen rätt komiska, sedda från Gurskys höga utkikspunkter - han fotograferar oftast både ovanifrån och på långt håll. Medan våra byggnader och organisationer framstår som både vackra och skrämmande.

När man som här får 140 bilder på ett bräde blir Gurskys bild av mänskligheten mycket övertygande. Någon kanske invänder att hans upptagenhet av storskalighet och kollektivism hör 1900-talet till. I dag är vi ju så mycket mer individuella... jo, hejsan. Kolla på hans foto på sportskor från 1997. 90-talets kanske främsta symbol för modern individualism, sneakern, presenterad i en stilren butiksdisplay som får får alla variationerna, färgerna och detaljerna, att kännas ovidkommande jämfört med likheterna. Uniformiteten.

Det där kommer visserligen från Gurskys egen blick också, det är hela tiden likheterna han söker. Och finner, delvis med hjälp av digitala manipulationer av bilderna. Och inget ont i det, men ibland går han över gränsen och då blir det lite... ointressant. Bilderna från politiska massmöten i Nordkorea, till exempel, är så manipulerade att de inte går att skilja från våra egna fantasier om världens mest slutna land.

Och när man så målmedvetet söker likheten i allt mänskligt finns förstås risken att vissa distinktioner går förlorade. Makten över allt det här, till exempel, förefaller nästan gudomligt abstrakt, och börsmäklarna i Hong Kong ser lika kontrollerade ut som fabriksarbetarna i Karlsruhe och Nha Trang.

Och där, i den känslan av maktlöshet inför sakernas ordning, är nog Gurskys bilder rätt typiska för den tid vi lever i, just nu.

Så möjligen ska utomjordingarna få några andra bilder med sig, också.

Mårten Arndtzén

marten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".