Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Stå ut med sommaren: Missbruka DVD

Publicerat tisdag 29 juli 2003 kl 08.42
Film är bäst på bio är en gammal sliten slogan. TV är bäst på DVD är en mer uppdaterad version. Roger Wilson står ut med sommaren genom att tillbringa de soligaste dagarna i tv-soffan och kolla på timme efter timme av amerikanska tv-serier. En sysselsättning som visserligen är säkrare än att sola utan skyddskräm eller bada i algblommande vatten, men som ändå har sina risker.
Jag fäller ner persiennerna och tar fram min allra tjockaste DVD-box. Äntligen semester, och äntligen tillräckligt mycket tid för att tillbringa 20 timmar med en tv-serie. I min egen takt. På sommaren, när tv-kanalernas utbud gör skäl för uttrycket rötmånad, kan man likaväl bli sin egen programmerare och fylla dagarna, kvällarna och nätterna med garanterad kvalitetsunderhållning. TV på DVD betyder ju dessutom komprimerad tv. Där man slipper att störas av reklamavbrott. Eller idiotiska presentatörer som lyckas avslöja hela handlingen när de ska påannonsera programmet. I stället ren, koncentrerad dramatik och komedi där nyanserna plötsligt går fram med ny styrka när man konsumerar flera delar på rad, istället för att behöva vänta en vecka mellan varje avsnitt. Enda problemet är att det roliga brukar ta slut lite för fort. Att man utvecklar en sorts tv-tittar-bulimi där man hetstittar sig igenom serier och knarkar dramatik på ett nästan hälsofarligt sätt, utan möjlighet att stå emot när ett avsnitt slutar med en rafflande cliffhanger. Jag försöker hålla tillbaka impulsen att fortsätta titta genom att tänka på saker jag borde göra - träffa vänner, grilla, spela kubb, äta, tvätta mig, sova…och så trycker jag mig vidare i menyn istället, säger till mig själv att jag bara ska titta på ett avsnitt till, fast jag någonstans är medveten om att det inte kommer att sluta där. DVD-boxarna har liksom blivit tv-tittarens motsvarighet till bag in boxviner. Kanske är jag för lättmanipulerad, men efter att ha tankat in en hel säsong av en tv-serie i hjärnan så börjar dramaturgin påverka min vardag. En sorts mental baksmälla som hänger med i några dagar innan allt blir som vanligt igen. Efter att ha proppat i mig 20 timslånga avsnitt av den amerikanska versionen av bögserien ”Queer as folk” förvandlades jag till exempel i några dagar till en överdramatisk dramabög, med våldsamma uppgörelser med alla som kom i närheten, överallt anande onda plotlines om lögn, svek och falskspel. Efter några säsonger av den amerikanska fängelseserien ”Oz” var jag desillusionerad och uppgiven efter att i nästan varje avsnitt sett ett lik rullas ut från det gigantiska fängelsebygget. Och, jag lovar, efter mer än 16 timmar med tonårsserien ”Buffy”, där huvudpersonen dödar vampyrer och slåss mot demoner, så börjar det hända saker med din verklighetsuppfattning som är nästan lika skrämmande som en snedtändning på narkotika. Men när fiktionen blir för närgången finns det alltid ett botemedel. Ett snabbt byte av DVD-skiva och några avsnitt av 70-talskomedier som The Mary Tyler Moore-show brukar fixa problemet. Nostalgi-TV från tiden då de sexuella anspelningarna var milda, och till och med en serie om inkompetenta journalister på en nyhetsredaktion lyckas med att förmedla en sorts grundläggande optimism. Framför allt när den komprimeras på en box med 612 minuters speltid. Roger Wilson
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.