Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Den Heliga Birgitta som opera

Publicerat tisdag 29 juli 2003 kl 07.55
Operan "Byrgitta" har haft urpremiär i Vadstena. Det är Vadstena Akademien som beställt den här operan av tonsättaren Carl Unander-Scharin som tidigare bland annat gjort två uppskattade operor på litterärt material: "Tokfursten" av Elgard Jonsson och Torgny Lindgrens "Hummelhonung". Nu däremot har han tillsammans med librettisten Magnus Carlbring - och regissören Karl Dunér - skapat en helaftonsopera kring Birgittas liv.
Byrgitta ja – medeltida stavning alltså på en opera som under en enda kväll sammanfogar 700 års musik – från det mycket moderna till det körklangliga från århundradena efter Hildegard von Bingen. (Musik: Te deum, ur akt 3.) Ett av många körpartier som dirigenten Cecilia Rydinger Alin med stor precision balanserar fram. Operan Byrgitta är en tre akts beskrivning av det liv som formade henne. Vi ser Byrgittas bortgifta unga dotter som länge skapar en stor skuld. Och maken Ulv plus den betydelsefulla Magister, Mäster Matthias som här både stöttar och sviker henne när det gäller uppenbarelseras äkthet, giltighet. Och påvarna får också sin plats. En akt för det profana livet, en akt för uppenbarelserna och en akt för kampen i Rom. Och en relik-epilog. Det här är en version av vad som kan ha hänt där på 1300-talet. En skickligt utmejslad tolkning av vad som skapar ett helgon, hur och vad som bygger en religiös kraft! När jag lyssnar till Unander-Scharins musik tänker jag på Bachs passionsberättelser eller Händels operalika oratorier. Inte heller där är dramatiken omedelbar, däremot den stilla styrkan och den religiösa berättelsen! Och lika klar över att musik och text är av hög konstnärlig kvalité, lika osäker är jag på om den här uppsättningen är den som bäst visar upp de här kvaliteterna. Produktionsteamet med regissören Karl Dunér i spetsen har varit med från början i utformningen av operan. Jag tror att det skapat en för tät sammanhållning i gruppen. Det har gjort att alla temperament slipats av mot varandra. Det blir ingen fruktbar friktion. När musiken är modern och abstrakt är regi och koreografi ännu mera stiliserat och medvetet endimensionellt. När det här gänget gjorde Lindgrens "Hummelhonung" på samma sätt, bröt den berättelsens högst konkreta handling av mot det moderna och skapade en spänning. Här är huvudpersonen en hallucinerande kristen med märkliga syner och med rätt att kräva kyrklig makt. Då blir det bitvis ofrivilligt komiskt abstrakt med underliga rörelser och ett kalt scenrum. Missförstå mig inte – det är alls inte uselt, det bara försvårar förståelsen. Konstifierar upplevelsen. Till helgen (den 2 augusti 2003) gör man den direktsänt i P2 och också konsertant i Klosterkyrkan i Vadstena. Kanske avsaknaden av bilden då förstärker musikens storhet. (Musik: Byrgittas aria ur akt 1.) Elisabeth Strid som Byrgitta. Fin klang, utmärkta höjdtoner, stor närvaro. Lite mer arbete med konsonanterna behövs för att texten ska bli tydlig. Överhuvudtaget är kvaliteten på sångarna hög. Tonsättaren har länge vetat om vilka som skulle sjunga och det har hjälpt till med arbetet. Precis som dirigenten kunnat fråga den närvarande tonsättaren om detaljer i musiken. Ett inspirerande samarbete som känns! Per Feltzin
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.