Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Teater

Nutida Medea utan mytens mångtydighet

Publicerat måndag 2 mars 2009 kl 07.46

Där något av ett dreamteam som nu tar sig an Euripides klassiska tragedi Medea, på Dramatens Elverket i Stockholm. Sara Stridsberg, som fick Nordiska rådets litteraturpris för sin roman ”Drömfakulteten” härom året, har bearbetat Euripides orginal. Galeasenaktrisen Ingela Olsson, guldbaggenominerad för sin biroll i filmen ”Så som i Himmelen”, regidebuterar och själva Medea spelas alltså av Noomi Rapace, just nu mest känd som Lisbeth Salander i Steig Larssons ”Män som hatar kvinnor”, på bio. Förväntningarna var med andra ord höga på Medealand, som fick sin premiär i lördags.

”Trots att de klassiska språken och dess kulturer inte längre tillhör dagens bildningsideal har intresset för epokens dramatik bara ökat” skriver Elverkets avgående konstnärlige ledare Stefan Larsson i programbladet och den meningen fångar, antagligen oavsiktligt, problemen med ”Medealand”.

För först som sist, jag känner mig mycket kluven till den här föreställningen som jag gick till med högt ställda förväntningar, Stridsberg, Olsson och Rapace har ju tampats förr runt en annan kontroversiell kvinnogestalt Valerie Solanas. Men där var det en verklig person som Stridsberg spunnit sina drömtrådar runt, här är det en rollgestalt och en pjäs som är drygt två och ett halvt tusen år gammal.

Själva uppsåtet känns renhårigt, Stridsberg har följt Euripides rätt väl i sitt mer nutida Medealand, och lägger betoningen på Medea som den främmande, invandrarkvinnan som hotas av utvisning när hon blir ratad, stark och tuff men som redan när hon blir mor blir rädd för beroendet av Jason och som sen söker sig till psykiatrin efter hans svek. Ingela Olssons lyhörda regi får skådespelarna att också spela enkelt och rättframt och allt försiggår i Jens Sethzmans rena och råa scenografi av ljus och enkla betongpelare.

Däremot är det som om frågan blir felställd inför de gamla grekerna, man frågar sig - hur skulle jag vara om jag var Medea, eller vem skulle Medea vara i dag? - vilket skapar ett slag journalistisk teater. Medea blir ett fall, ett exempel och inte den myt som hon ju faktiskt var redan på Euripides tid. I ”Medealand” finns heller ingen kör, med sin kommenterande och reflekterande funktion, utan en Gudinna, i Lena B Erikssons i och för sig utmärkta gestalt, som snarare eldar på Medeas hämndgirighet.

Så - vi dras kanske till de antika dramerna för att vi nu mer än på länge behöver deras gestaltning av lidelsernas makt och gränsernas nödvändighet. Men då gäller det att vi inte reducerar dem till en tidningsartikels bokstavlighet.

                                                            Maria Edström
                                                        maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".