Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Nile Rodgers och Chic i Stockholm

Publicerat torsdag 31 juli 2003 kl 11.10
Det amerikanska bandet Chic spelade årets jazzfestival i. De hade sin storhetstid i slutet av 70-talet med låtar som "Le Freak", "Dance Dance Dance" och "Good Times". I centrum stod gitarristen Nile Rodgers och basisten Bernard Edwards (som avled 1996). Tillsammans skrev de även låtar till Diana Ross och Sister Sledge och Nile Rodgers har producerat bland annat David Bowie och Madonna. Sammanlagt har skivorna Rodgers är inblandad i sålt över 100 miljoner exemplar. Men när Tor Billgren träffade Nile Rodgers före konserten, ville han tala om något helt annat.
Ja, för Nile Rodgers har annan plats i musikhistorien också. Det handlar om samplingstekniken. Det som är så vanligt idag: en artist lånar en bit av en annan artist, kör melodin om och om igen och gör något eget av det. Speciellt hiphopmusik bygger mycket på det här. En av de första hiphoplåtarna, och kanske de viktigaste – i alla fall den som blev den första försäljningssuccén, bygger helt på en Chic-låt, Good Times, som kom i juli 1979. Några månader senare kom "Rappers Delight" med Sugarhill Gang. - Sugerhill Gang var inte först med att låna Good Times, säger Nile Rodgers. Det var ungdomarna på gatorna New York som började använda basgången till att öva sina rapfärdigheter på. Vad Sugerhill Gang gjorde var att ta idén från gatorna och släppa den på skiva. Något som Chic inte alls uppskattade då. - Idag – när den traditionella musikundervisningen i skolorna lider av ständiga nedskärningar – blir denna samplingsteknik det sättet som unga människor med musikaliska ambitioner kan använda för sin musik. Hade det inte varit för samplingstekniken, så hade det inte funnits någon hip hop idag, säger Nile Rodgers. Och han lånar för övrigt tillbaka! Under konserten rappar han Suger Hill Gangs text, under framförandet av just Good Times. Den som blev lånad av, lånar av lånarna. … ja konserten på jassfestivalen då? Jo för tusan. Det lät som Chic. Jag frågar mig kanske någon gång varför, han har dragit ihop nya musiker till ett band som han kallar för Chic. Varför de åker omkring och spelar över tjugo år gamla låtar så här, men bryr mig inte om att hitta ett kritiskt svar. Dom här låtarna är klassiska mästerverk, det är en upplevelse att se dem framföras live, trots att det låter precis som på plattorna. Största skillnaden från då är väl att Nile Rodgers ulliga afrofrisyr nu är ersatt med rastaflätor. Tor Billgren
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.