Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Miffo - när idealen bucklas till av verkligheten

Publicerat fredag 1 augusti 2003 kl 10.20
1999 gjorde manusförfattare Malin Lagerlöf och regissör Daniel Lind-Lagerlöf fängelsekomedin "Vägen ut", 2001 kom "Hans och hennes" och paret har sedan dess snabbt etablerat sig som pålitliga svenska filmmakare, idag har deras tredje film premiär: "Miffo". Filmmakarparet väljer att fortsätta utforska komedigenrens möjligheter. Nu, precis som i "Hans och hennes", är det han-hon-varför-relationen som är i fokus. Hur vet man när man älskar nån? och vad ska man göra då, när man äntligen tror att man vet?
Tobias är präst. Inte fyllda 30, utan egen bostad, singel och lite bortkommen. För att slippa bo hos sina välavlönade, välutbildade och väluppfostrade föräldrar bestämmer han sig för att hyra ett rum av sin före detta flickvän. Och för att slippa predika för döva, stockkonservativa innerstadspensionärer bestämmer han sig för att bli förortsprelle. Han ska frälsa de stygga och fattiga, han ska knacka loftgångsdörrar och locka med möten och diskussionsgrupper. Verkligheten har dock en liten överraskning åt Tobias. Kärleken. Hon heter Carola och är ett kedjerökande och lätt vulgärt energiknippe - som sitter i rullstol. Så "pojken av börd" möter "flickan av folket" i modern betongmiljö. Man kan ju undra hur ska det gå... Nej, det är inte någon outforskad problemställning som radarparet Lind-Lagerlöf tar sig an. Man hade kunnat hoppas på ett argare bett i repliken, ett mer skruvat kärleksrus, en inte fullt så tillrättalagd beskrivning av Sverige 2003. Men nej, här säger Carola rätt ut vad hon tänker medan Tobias rodnar och sväljer. Och mammor och pappor gör som i många andra ungdomsfilmer - de försöker sätta käppar i hjulet genom att ljuga för barnen. Gjorde era föräldrar så där? Sa att ingen hade ringt, fastän han eller hon hade det? Nå, vad "Miffo" saknar i manusväg kompenseras tack och lov av skådespelarna. Jonas Karlsson, som visserligen har gjort tafatta men schyssta grabbar förut, behöver inte anstränga sig för att hitta det där lagom intelligenta uttrycket hos Tobias; en liten ryckning i kinden bara och så ett par snabba blinkningar så sitter karaktären där den ska. Livia Millhagen däremot - som jag tidigare bara sett på scenen - har hittat de stora uttrycken för att göra den gapiga Carola rättvisa. Än rinner mascaran ner för kinderna och än fylls duken av ett tuggummituggande supersmajl. Hennes smattrande skånska lyfter många scener som annars hade dött av brist på undertext. Elin Claeson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.