Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

En halva av Slas

Publicerat tisdag 10 mars 2009 kl 07.50
Nils Claesson Foto: Ruin förlag

Nils Claessons Blåbärsmaskinen berättar om hur det var att växa upp som son till en missbrukare som hela det svenska folket tycktes ta till sitt hjärta. Boken har rönt stor uppmärksamhet och första upplagan har sålt slut, trots att boken officiellt kommer ut först idag. Och intresset kommer sig förstås av att Nils Claesson berömde far var Stig ’Slas’ Claesson, som dog i början av förra året.

När Nils Claesson skriver om Stig Claesson är det inte för att fördjupa bilden av faderns konstnärskap. Nils bok är en protest mot bilden av Slas som Folkhemssveriges fryntliga nationalskald. Blåbärsmaskinen är en avmytifiering, en avklädningsakt.

Stig var älskad av sina läsare, han gav dem glädje och tröst, ingen kunde som han ge ett slags bitterljuv värme åt allt från landsbygdens avfolkning till nattsvart ensamhet. Men för familjen var han en svikare. Så som alkoholister för det mesta är. De kan vara geniala, spirituella, kreativa - men är totalt opålitliga.

Hemma - när han nu var hemma och inte reste eller satt på krogen - var Stig Claesson enligt sonen en självupptagen manipulatör som ville ha all uppmärksamhet på sig själv, som såg alla inklusive familjen som ett råmaterial. Och det går ju inte ihop med bilden av den folkkäre författaren som i sina böcker så envetet försvarar de övergivna, de mest obetydliga ibland oss. Så kan Nils ha resonerat: Halva bilden fattas. Den vill han ge oss. Problemet är bara att Blåbärsmaskinen, också är en halva, att den nästan bara handlar om Stigs tillkortakommanden som far och förebild, om hans alkoholism och pillerknaprande och slutliga ömklighet. Den tillför inte mycket till bilden av Stig Claesson som konstnär utom en träffande iakttagelse av hur det repetitiva draget i Stigs texter påminner om omtagningarna i hans rohypnolpåverkade monologer vid köksbordet.

Fast det ser lite annorlunda ut om man läser det här som en bok om Nils själv, om att tvingas bli förälder till sin far, om vad det gör med ens empati, om avståndstagande och ansvarstagande, om längtan till normalitet, om hur kallt det kan vara i skuggan av en dominant person. Det är inte unikt men det är berörande och skrivet med en distanserad ömsinthet.

Blåbärsmaskinen gör Stig Claesson eländigare som människa men inte mindre som författare. Bäst fungerar den ironiskt nog om man parallellt läser ett par Slasböcker, På tre sidor avverkar Nils en sent funnen kärlek, Monalis som ”är glad över Stig” men får cancer. Sov du så diskar jag heter den ömsinta romanen om den kärleken, en av Stigs bästa. Fortsätt med Nils nästan hämndlystet konkreta beskrivning av det fysiska och mentala förfallet hos den cancerdrabbade alkoholisten Stig som inte ens inför döden kan låta bli spriten och läs sedan Stigs sista roman, Godnatt fröken Ann från 2006, om en endagskrogrunda som slutar med att författaren ställer undan skrivmaskinen och tar farväl av sitt alter ego:

”Innan jag somnade undrade jag om jag skulle komma att sakna den John Andersson jag en gång var.

Det finns det inget svar på.”

Bengt Packalén
kulturnytt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".