Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ett öga rött - om fiskpanettsrasism och annat

Publicerat måndag 4 augusti 2003 kl 06.32
Nu i augusti kan man nog påstå att bokhösten börjar. För någon boksensommar har vi inte hört talas om. Och först ut på banan är Jonas Hassen Khemiri. Född 1978 debuterar han med en vacker röd bok med ett slingrande orientaliskt omslag. Om gossen Halim som genomskådat allt, som varför intellektuella liknar haltande kameler
Hur ser världen ut för en 14-åring? Hur hänger det ena ihop med det andra? För Halim är det mesta självklart. Notisen om moskébygget som saknar pengar hör självklart ihop med planen att göra alla blattar till svennar. Att jospaketen i skolbespisningen exploderar för att nån kör in en gaffel i dem, det beror ju på att skolan dragit in hemspråksundervisningen. Det är ju uppenbart. Halim är en tankesultan som fattar hur landet ligger. Fast uttrycket "hur landet ligger" - skulle han aldrig använda. Halims språk är ett helt annat. Så här kan det låta: "Det är inte ofta som Halim snackar, men när han gör folk fattar han menar allvar. Ändå ibland han kan få känslan dom garvar när han inte tittar. Allvar, allvar, inget flin, allvar. Och sen när han igen kollar på Hristo i ögonvrån någon som garvar till. Halim snurrar runt men hela tiden känslan kommer tillbaka och alltid det är bakom ryggen." Vi läser Halims tankebok. Och där excellerar han i att knyckla ihop den rejäla, grammatiskt korrekta, svenskan. Han vänder på ordföljd, drar ihop meningar, skippar verbböjningar och reducerar att å och å andra småord. Och naturligtvis är språket därför det första man lägger märke till när man läser "Ett öga rött". Första sidan kräver koncentration, sedan går det lättare. Det skulle kunna ha stannat där. En häftig skildring av ensamhet och tonårstankar, en förläggares våta dröm om det nya Sveriges röst. Tack och lov visar det sig att Jonas Hassen Khemiri har andra strängar att spela på, än enbart de språkliga. Det är inte en uppvisningsroman. Och Khemiri är allt annat än debutantsvajig. En bra bit in i romanen börjar jag undra hur länge uppväxtskildringen ska få fortgå, jag blir lite trött på Halim och hans lite enahanda tankar om Sverige, kärleken och kampen att förbli blatte. Och då kommer det, som på beställning, ett lager till. Fiktionen i fiktionen. Det blir plötsligt svårt att veta vad som är sant, vilket språk är egentligen Halims eget? Är det det upphackade och omkastade eller är det ett mycket mer ordinärt svenskt? Sedan låter författaren nån som heter Jonas Khemiri flytta in i lägenheten bredvid Halims och då kan jag inte mer än le förtjust. Men en uppväxtskildring är det. Och som sådan lyckas "Ett öga rött" balansera mellan det tonårsgapiga och det allmänmänskligt melankoliska. Världen runt huvudpersonen är komplicerad. Där finns en stor sorg - mamman som gått bort - en besvikelse - pappan, den libyske vänsterintellektuelle som slutat tro på kampen. Där finns en stor vilsenhet - de har flyttat från förort till innerstad. Och det där alltöverskuggande behovet att ta reda på vem man är. Lille Halim, med de stora orden och de frustrerade infallen, växer med berättelsen. Det styckade och kantiga språket blir snart läsarens väg in i ett 14-årigt liv, ett sätt att se på omvärlden med lite andra ögon. Kanske lite argare och svartare, men lika trovärdiga som ens egna. Elin Claeson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.