Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Roman

Rynell behöver en något större boning

Publicerat fredag 13 mars 2009 kl 06.43
Elisabeth Rynell Foto: Elias Österberg

Det är hela 34 år sen hon debuterade som poet, Elisabeth Rynell. Och hon har genom åren skrivit både diktsamlingar och romaner. För en lite större publik är hon nog mest känd för sina prosaberättelser Hohaj - som bland annat vann Sveriges Radios romanpris - och Till Mervas. Och idag utkommer romanen Hitta hem.

Hild är när romanen börjar en liten flicka i en svensk, 1950-talets förort. Hon har redan förstått att det de andra kallar hennes hem, är det hon måste ta sig bort från. Att hon har att leva med en längtan. Efter ett riktigt hem - ja. Men också efter något annat: ”Det var som om det hela tiden funnits en annan verklighet”, skriver Rynell, ”en annan värld, nåbar och onåbar, alldeles vägg i vägg, intill hennes egen”, står det. ”Hon ville komma dit, där hon uppfattade att livet var.”

Även den andra flickan Mala i romanen, för det är två berättelser det här som löper parallellt, drivs av en obestämd men stark längtan - bort och hem i ett. Så följer vi de två, Mala genom femtonhundratalets svenska skogar, Hild, genom hennes moderna uppväxt, hennes tonår i London, deras egentligen lika farliga färder på väg mot det som för just dom är hemma.

Elisabeth Rynell har gjort det förr, skrivit sig fram till samma sorts längtan. Svaret på hur kvinnorna i hennes berättelser når en verklighet där deras liv och inte bara alla andras liv får plats, har alltid med utanförskap att göra. Där de landar och sätter bo i sig själva är inte på Times Square. Inte heller i en pladdrig kärnfamilj. Nej, för den vuxna kvinnan är det ett ödehus som blir siktet. Ett sparsmakat sällskap, en tystnad som gör att hela existensen kommer till tals och plötsligt går att nå.

Språket är Rynells absoluta styrka. Det finns grund och täckning för det som i någon annans hand hade kunnat bli falsk och pinsam pekoral. Hon är stor i tonen, stor i anden får jag lust att säga - för här finns en hel del religiöst material. I formen däremot, går Rynell på svagare is. De två berättelserna i boken berikar varandra, men splittrar också boken. Jag saknar den helhet som skulle motsvarat anslaget och tonens styrka. Den känns en aning snöpt, andas kort där den hade mått bättre av att andas djupt, blåst ut, sträckt ut. Rynell må se sig som en poet som ger ut romaner, men sanningen är den att hon med åren fått en nästan Sara Lidmansk ton - och den kräver svängrum. Något större boning.

Marie Lundström
marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".