Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
MUSIKAL

Så som i himmelen - så ock på scenen

Publicerat måndag 16 mars 2009 kl 07.46
Så som i himmelen på Svenska Teatern. Foto: Valtteri Kantann

2004 gjorde Kay Pollak succé med filmen Så som i himmelen. Den sågs av miljoner svenskar, accepterades av kritikerna och blev nominerad en Oscar som bästa utländska film. Låten ”Gabriellas sång” av Stefan Nilsson och med Helene Sjöholm, låg på Svensktoppen i över 60 veckor. Däremot vann den chockerande nog ingen av de 8 Guldbaggar den var nominerad till! Nu har filmen blivit teaterpjäs.
   Den 14 mars var det urpremiär på Svenska Teatern i Helsingfors. Sofia Aminoff har dramatiserat, Markus Fagerudd har gjort musikdramatik av det hela och för regin står Erik Kiviniemi.

Elin Claeson har sett hur det blev:

Ja, så som i filmen, så ock på scenen. På Svenska Teatern följer man Kay Pollaks orginaldramaturgi, nästan ruta för ruta, dessutom har man försökt hitta skådespelare som ser ut som de filmiska förlagorna. Så berättelsen känner de som sett filmen igen: Den berömde dirigenten Daniel Daréus faller ihop, återvänder till sin barndoms by, det är kallt i december och byn välkomnar honom nyfiket fast med armbågen, vissa blickar sticker, andra smeker.

Kyrkoherden står med syndabibeln i hand, kvinnomisshandlaren Conny fräser medan hans vingklippta Gabriella repar mod, den änglalika Lena sjunger med kropp och ögon och fixaren Arne skroderar med händerna i byxfickorna. Och kyrkokören övar magstöd och toner, hittar sina egna röster och sin egen sanning och dirigent-Daniel tinar sakta upp. Byter finrock mot tjocktröja och försöker förstå det där med bymentalitet och grupptryck. ”Alla vet men ingen säger nåt” är mantrat som går genom film - och pjäs.

På den stora snurrscenen står Daréus hem, den nedlagda skolan - uppbyggd av gamla fönsterkarmar och udda dörrar. Den är snygg och lik en kupol... Andra sceniska platser skissas elegant med ett par länstolar och en matta, ett piano eller ett par ljusstakar och ett krucifix. Och en av skillnaderna mellan film och teater är närvaron, känslan av att vara i samma rum där det sjungs från mage och hjärta. Man har också koncentrerat sig på nyckelscenerna, tonat ner budskapet om Jesus och korsfästelsen, horan och madonnan och fokuserat på musiken och gruppen, på människans inneboende förmåga att förlåta. Och som teater är det helt OK, det är raskt och välspelat fast inte på djupet engagerande.

Överlag är det en rätt sparsmakad uppsättning, det är inte en musikal med tusen kostymbyten och shownummer. Musiken finns genom hela föreställningen, men bara som förstärkning och atmosfär - utom när hiten kommer - Gabriellas sång - men den var ju ett shownummer i filmen också...

(musik ur Så som i himmelen på Svenska Teatern i Helsingfors, premiär 14/3 2009 kan höras i ljudlänken av recensionen, eller i 7.46-sändningen av Kulturnytt 14/3.)

Elin Claeson
elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".