Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KONST

Altermodernismen är född

Publicerat måndag 16 mars 2009 kl 11.07
Charles Avery, Aleph Null Head and Installation of drawings 2008. Foto: Tate Photography

London, där ärevördiga konstmuseet Tate Britain lanserar en splitter ny konstnärlig -ism! Efter impressionismen, modernismens alla varianter och postmodernismen kommer nu ”altermodernismen”. I alla fall om man ska tro Nicholas Bourriaud, curator för utställningen Altermodern på Tate Britain. Bourriaud var tidigare chef för konsthallen Palais de Tokyo i Paris och den som gav 90-talets sociala, processinriktade konst sitt namn: ”relationell estetik”. Kulturnytts Mårten Arndtzén for till London.

Två kvinnor kämpar hårt med att bemästra världens största dragspel, en av dem uppflugen på en stege för att nå de översta knapparna... Det är den skotska konstnären Ruth Ewan som baxat hit det ända från Italien, och varje eftermiddag klockan två framförs ett smakprov ur hennes egen samling av protestsånger, från jordens alla hörn och historiens alla epoker. Och det är just den förmågan att röra sig fritt, i tid och rum och över språkbarriärer, som är altermodernismens signum - om jag förstått saken rätt. För dagens konstnärer är globaliseringen nämligen inget hotfullt utan ett naturtillstånd, menar Nicholas Bourriaud.

Alter som i alternativ alltså - till såväl kulturidustrins disneyfiering, som dess motreaktion i nationalism och kulturkonservatism. Bourriaud menar att globaliseringen förändrat själva formen på konsten, från ytor till en slags resor...

Simon Starling har till exempel låtit tre snickare tillverka varsitt skrivbord i en sorts visklek, där det första varit förlaga för det andra som varit förlaga för det tredje - som i jämförelse med den snitsiga designen i det första ser ut som vilket skrivbord som helst. Och Loris Gréaud har registrerat sin egen hjärnaktivitet, när han grunnade på ett annat konstverk, och omvandlat den till elektriska impulser och vibrationer i en snygg men bullrig installation.

Mycket av konsten här är både experimentell, fantasifull och stimulerande för ens egen hjärnaktivitet. Men ibland slår det över i en sorts konstnärlig självupptagenhet som lämnar publiken i sticket. Och det ”altermoderna” tankegodset är inte riktigt så nytt som det framställs. Idén om konstnären som en sorts kulturell nomad var till exempel poppis redan på postmodernismens glansdagar, i början av 90-talet.

Ändå är själva försöket uppfriskande. När försökte någon formulera en ny konstteori senast? De senaste åren har det ju handlat mer om vad konsten kostar, än vad den betyder. Och ett sympatiskt drag hos just den här -ismen är att den verkar öppen för mothugg.

Sista anhalten i utställningen kan tolkas som en ren drift med föreställningen om en gränslös, konstnärlig frihet. Några upptäcktsresanden har gått vilse i en jättes tarmsystem, och börjat ägna sina egna tarmprodukter ett osunt intresse. Efter att ha tagit del av deras vedermödor på videoskärmar i en liten mörk labyrint kommer man ut i ett upplyst rum där tre identiska, mekaniska ansikten mässar med sina artificiella röster.

Mårten Arndtzén

marten.arndtzen@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".