Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Barnens BLM?

Publicerat torsdag 7 augusti 2003 kl 07.55
BLM har kommit med ett nytt nummer, det tionde i den nya ordningen. Att läsa ledaren är lika kul som vanligt: med uppkavlade ärmar och en nonchalant knyck på nacken tar sig BLM an LITTERATUREN. Utan att be om ursäkt, den här gången för att man givit sig på barnlitteraturen.
BLM har kommit med ett nytt nummer, det tionde i den nya ordningen. Att läsa ledaren är lika kul som vanligt: med uppkavlade ärmar och en nonchalant knyck på nacken tar sig BLM an LITTERATUREN. Utan att be om ursäkt, den här gången för att man givit sig på barnlitteraturen. Sverige är världsbäst, och skrivs inte alla böcker med samma 29 bokstäver kanske? Jo. Fast sen tänker man att det kanske inte hade varit så dumt med en såndär ursäkt ändå - eller åtminstone en tanke av nåt slag. För efter en briljant liten artikel om Alfons Åbergs mamma - tidigare publicerad i Göteborgsposten - följer en puttrig intervju med Jan Lööf, ett intressant men ganska ytmässigt försök att fånga in den moderna barnlitteraturen i queerteorins hängn, och en puttrig intervju med Ulf Stark. Och man undrar: har det inte skrivits något nämnvärt efter Alfons, Felix och Dårfinkar och Dönickar - eller är det bara BLM-redaktörerna som missat det? Måste det vara personorienterat och trevligt när man skriver om barnböcker - eller är det bara BLM som har dålig fantasi? Ulf Stark efterlyser en mer kritisk debatt om barnlitteraturen. Kanske kommer den i nästa nummer? Mårten Arndtzén
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.