Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Musikal

Övertydligt om vårens uppvaknande

Publicerat måndag 23 mars 2009 kl 06.30
Siw Erixon och Michael Strix Foto: Markus Gårder

1891 skrev Frank Wedekind dramat Frühlings Erwachen (Våren vaknar) om ungdomars upptäckt av sexualiteten och vuxnas förnekelse av det. Den blev totalförbjuden då, succé senare och succé på nytt som musikalen Spring awakening i New York 2006. Spring awakening hade Sverigepremiär på Värmlandsoperan förra året och nu är det Malmöoperans tur att tolka tonåringarna sexuella lust. Helena Röhr har regisserat och i helgen var det turnépremiär på Helsingborgs Stadsteater.

Miljön, kläderna, handlingen är 1890-tal. Men musiken är rock och språket modernt. En udda kombination som pappret inte borde fungera, men märkligt nog är inte tidskrockarna föreställningens brist, utan snarare den stabbiga dramaturgin.

Med ett 20-tal låtar som lagts ovanpå Wedekinds bas, blir i den här versionen tablåartad i överkant. Och då tänker jag inte bara på musiknumren. I tur och ordning lotsas vi igenom scener om onani, skuld, debutsamlag, incest, homosexualitet, abort, självmord, som om det pliktskyldigt bockades av en lista över alla bekymmer en tonåring kan tänkas möta. Mot de ungas valhänta famlande i livets hårda skola, står de vuxna i egenskap av oförstående moralmammor, elak rektor och fördömande präst. Det är lika övertydligt som rödluvan och vargen.

Här finns en historia, men den hamnar lite i skuggan av pjäsens pekpinne-aktiga budskap: Se så illa det kan gå om vi förnekar de ungas nyfikenhet och utveckling. Nej, föreställningens värde blir istället i ett antal väl iscensatta musiknummer med en ensemble som går in för det med liv och lust, ett gäng slipade musikalartister som bäst kommer till sin rätt när musiken drar igång. Kanske tydligast genom Glenn Daniel Nilsson som gör sin Melchior med inlevelse och sårbarhet. Ett litet extra plus till Melody Putus koreografi - effektfull utan att bli överbelastad.

Avslutningsvis kan man fråga sig om pjäsens tema egentligen kan engagera någon i dagens översexualiserade värld, där alla verkar kunna allt långt före tonåren. Tveksamt - man är i alla fall sent ute. Wedekinds ursprungspjäs blev totalförbjuden 1891 på grund av sitt innehåll. Men inte värre än att teaterdirektören Oscar Winge kunde ha sverigepremiär 1911. Då med stor publiksuccé sedan han fått idén att annonsera ”ej för barn under 15 år”.

David Richter, SR Malmö
david.richter@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".