Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Roman

Den falske vännen - lättsamt för intellektuella

Publicerat tisdag 24 mars 2009 kl 06.39
Henrik B. Nilsson Foto: Fredrik Stjernfeldt

Henrik B Nilssons Den falske vännen är en romandebut på drygt 500 sidor som utspelar 1910 i Wien.  Där sitter den pensionerade förlagsredaktören Hermann Freytag i godan ro på Cafe Sperl och läser sin Reichpost för att strax dras in i de mest häpnadsväckande förvecklingar. Nilsson är född 1971, har grundat förlaget Minotaur och gått på Lunds universitets författarutbildning.

”Romanen är död! Romanen är död!” ropar en tidningsförsäljare i en dröm som’Hermann Freytag drömmer när han äntligen lyckats ta sig hem till sin tomma lägenhet och falla i orolig slummer. Freytag är förlagsredaktören som övertalas att ta ett sista uppdrag, att redigera den uppburne författaren Barsch senaste roman, en roman som ska rädda förlaget undan konkurs och vars explosiva innehåll dessutom väcker ett illavarslande intresse ändå från Vatikanstaten.

Så kan man sammanfatta själva intrigen som är spunnen lika intrikat som trådarna i en sockervadd, det är spännande och underhållande och Henrik B Nilsson är en lysande stilist, med sitt på en gång personliga men ändå lätt anakronistiska språk. ”De hade kört på en ko, hävdade han med den obefogade munterhet som endast gick att finna hos konduktörer och fiskmånglare” kan det heta, eller apropå Barsch olycksaliga egenhet att dela på sammansatta ord: ” I de fåtal fall där orden trots allt hittat hem till varandra likt syskon skilda åt på barnhemmet kunde det nog inte röra sig om annat än ett obetänkt misstag.”

Och med Freytag har Nilsson skapat en kontinental anti-hjälte, han irrar runt i smältdegeln Wien, fyllt av spårvagnar, cafeér, mohnstrudel, absint, esperantokurser – ett Wien på väg in i framtiden, Freytag harmas över en byggnad ritat av en ung arkitekt Loos, Barsch har gått i pratkur hos nån som rökte cigarr, en soffa hos damen som håller salong är klädd med tyg från Wiener Werkstätte och på Cafe Central sitter de ohängda konsteleverna bredvid direktörer som läser ”Kapitalist”. Det är också en tid där folk i Freytags närhet slutat gå till sin judiske skräddare och där både regeringar och katolska kyrkan intresserar sig för såväl krig som penningar.

Men ”Den falske vännen” handlar inte bara om förra seklets början utan också om romanen i sig, Barsch och Freytag är som ett slags Mozart och Salieri, där Barsch är den som har förmågan att skapa nytt, att skriva sig in i det nya. Och jag inte låta bli att tänka på tidningsförsäljaren i Freytags dröm  – ”Romanen är död!” som ett slags, måhända medvetet, ”freudian slip” från författaren. Kanske inte att romanen är död, men att dess förmåga att skapa verkligt nytt för tillfället inte är på topp. På det sättet kan man säja att Den falske vännen, hur välskriven och medryckande den än är, snarare pietetsfullt restaurerar ett formspråk än uppfinner ett nytt.

Men om ni tröttnat på att hasa runt i det svenska deckarmoraset och har ett obefintligt intresse för livspusslare i Bromma, då är detta underhållning för er, ”int-lit” - lättsamt för intellektuella.    

Maria Edström
maria.edstrom@sr.se

    

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".