Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
LITTERATUR

Rå västernroman av Pauline Wolff

Publicerat onsdag 25 mars 2009 kl 10.22
Pauline Wolff. (Foto Åsa Höjer)

Pauline Wolff vann Katapultpriset med debuten Bilder av Malin. Den kom 2002 och följdes fyra år senare av romanen Vi är Luftens Drottning, om kvinnliga luftakrobater. Nu är hennes tredje berättelse här, en nyskriven svensk vildavästernroman, där vi bland andra träffar svenskättlingen Jan ”Swede” Anderson som i slutet av 1800-talet rider kring i de amerikanska slätternas nybyggarland och försörjer sig som legendarisk prisjägare, en som fångar eller dödar efterlysta personer mot belöning. Marie Lundström har läst Swede.

Svenskar som utvandrar är oftast hyvens folk i romaner. De sliter och gnor och får ihop en liten stuga. Med böjda ryggar skördar de sin undermåliga jordplätt och begraver sin längtan hem i sänghalmens gråt. Det är indianerna som brukar vara de oförklarligt onda, eller någon galen vit man som absolut inte hör till familjen.

Men Pauline Wolffs svenskättlingar, de är inga raringar. Skär halsen av folk utan att blinka, mördar en gång i veckan med samvetskvalen praktiskt bortskjutna. Det är ruskigt. Detaljskarpt och skrivet med den teknik som går ut på att skildra ett skeende genom ständiga perspektivbyten.

Vi följer de tre systrarna Steens gruvliga hämndjakt på prisjägaren Swede. Nog är dessa kvinnor en sann motbild till de Vilda Västernfruar vi sett. Systrarna Steen vet precis hur de kan använda den oskuldsfullhet som brukar döljas bakom spetsar, klänning och liten hätta på huvudet. Lyft på kjolen. Och du har sex, död och våld. I en kombination som är Människans Skit. Det där är Pauline Wolff bra på. Effektivt skildrar hon dessa känslomässigt livsfarligt avstängda existenser genom att söka detaljen, skala bort personens inre, skriva sakligt och exakt om dödandet.

Problemet är att det blir statiskt. Efter hand börjar jag ropa efter en större och mera översiktlig bild av den värld de lever i OCH en fördjupning, en riktig närbild av dessa enskilda öden. Trots att vi hela tiden byter perspektiv är det som om vi fortsatte att titta på alltsammans på precis samma avstånd. Det förminskar boken som helhet, den får inte den luft och vidd och symboliska betydelse den hade potential för. Ändå är Pauline Wolff en författare jag kommer att fortsätta att tro och hoppas på. Hon har något som många vill ha, men långt ifrån alla berättare kan sätta upp på kontot: Originalitet och glädje i sin grymhet.

Marie Lundström

marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".