Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Knarrande dörrar och lönnrum i Barcelona - bästsäljarförfattaren Zafón om ängelns lek

Publicerat torsdag 26 mars 2009 kl 07.46

Carlos Ruiz Zafón började som författare av ungdomsromaner i Spanien, flyttade på 90-talet till Hollywood där han arbetade som manusförfattare, skrev bästsäljaren Vindens skugga som översattes till 30 språk och efter Don Quijote lär vara en av den mest sålda romanen i Spaniens historia. Nu har han flyttat tillbaka till sitt älskade Barcelona och skrivit en skräckroman, Ängelns lek

Den här boken innehåller fler knarrande dörrar, mystiska lönnrum och framför allt fler mörka korridorer än jag trodde var möjligt att få plats med, ens i en tegelstensroman. Men låt mig istället för att vara ironisk konstatera att Carlos Ruiz Zafón är en generös författare som inte snålar med det älskare av skräckböcker vill ha. Ängelns lek är inte bara en roman utan ett kompilat av en genre. Även om jag själv inte är expert på skräckromaner känner jag igen det mesta: övergivna hus som plötsligt befolkas, mörka nätter, kyrkogårdar, häxor, främlingar med glödande ögon, svaveldoft. Extra allt är ”Ruiz Zafóns” motto. Och detsamma gäller huvudpersonen David, som mycket riktigt är författare …av skräckromaner.

Tiden är 1920 nånting, platsen Barcelona. En författare av kiosklitteratur får besök av en märklig förläggare, det är titelns ängel, som ger honom en enorm summa för att skriva en bok om religion, eller rättare sagt grunda en ny religion med hjälp av en bra berättelse. Ingen tvekan om litteraturens förmåga här inte.  Författarens fiender dör, själv blir han frisk, hans älskade försvinner, en konstig kriminalkommissarie med två torpeder i släptåg infinner sig, gamla mord lockar David, förläggarängeln vakar i skuggorna. Huvudpersonen David är en fanatisk älskare av litteratur och en underbar bokhandel, en hemlig källare med böcker och inte minst själva staden Barcelona skildras med stor kärlek. Författarens research för den nya boken förvandlas till något som liknar ett deckaruppdrag i en hårdkokt film med Humphrey Bogart eller är det egentligen Billy Wilders Sunset Boulevard med den gamla stumfilmsstjärnan i sitt stora hus. Eller…

Ja, Författaren Carlos Ruiz Zafón och hans huvudperson Författaren David har läst och sett allt: här finns referenser till Borges och James Bond, till Francodiktaturen, arkitekturhistoria, Dickens, Nietsczhe och feel goodfilmer... När det fungerar som bäst är resultatet att man känner sig hemma i texten men ändå låter sig överraskas.  När det inte fungerar fastnar läsaren som en orienterare i snår av berättartekniska problem. Skräckromaner lyder under strikta genremässiga lagar som Ruiz Zafón sätter sig över, vilket inte är fullt så lätt som han verkar tro. Själv blir jag lite sur när den bildade och konversabla djävulen försvinner flera kapitel i följd och när han dyker upp nästan är förstrött trevlig. Men det är förstås småsint av mig.

Skildringen av Barcelona är en lokalpatriotisk kärleksförklaring, tornhuset är underbart, kvinnorna sköna och kloka. Må såväl Carlos Ruiz Zafón som hans huvudperson vinna kärlek och miljoner. De har arbetat väl.

Mikael Timm SR, Kulturnytt

mikael.timm@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".