Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kultbandet Kraftwerks återkomst

Publicerat torsdag 14 augusti 2003 kl 10.42
Tyska gruppen Kraftwerk har släppt en ny skiva, den första sedan 1986. De började ge ut skivor från sin Kling Klang-studio i Düsseldorf i början av 70-talet, och har sedan dess lagt grunden till mycket av dagens elektroniska musik, och inspirerat musiker och artister i 30 år.
Kraftwerks attityd till musik är att den är ett ständigt flöde. Att ALLT är ett ständigt flöde som pågår och pågår. Rörelserna i en stad, transporterna med bil, järnväg, flygplan. Inget står still. Varför ska musiken stå still? Varför skall den ses som en sluten enhet? Autobahn från 1974. En över 20 minuter lång monoton låt om den tyska motorvägen, ingen början, inget slut. Inga verser, inga refränger. Trans Europé Express från 1977, samma sak. Fast då handlar det om tåg. Ständigt detta parallella flöde. Någonstans regnar det. Någonstans spelas Autobahn. I en kyrka i Halberstadt är framförandet av John Cages orgelstycke "As slow as possible" inne på sitt tredje år, det kommer att pågå i 636 år till. Visst kan man se Kraftwerks tystnad som skrivkramp eller kreativ kris. Men uppehållet kan lika gärna vara en konsekvens av tanken med det ständiga flödet. För precis som toner, så är tystnaden en avgörande del av musiken. Och hoppsan, här blev det visst en paus på 17 år… Den pågick och pågick. Och tystnaden hjälper oss att bli varse annat. Jag är faktiskt glad att jag har sluppit Kraftwerksskivor om mobiltelefonens väl och ve. Eller om det oerhörda och revolutionerande med world wide web. Hade det kommit en sån skiva i början av nittiotalet hade den varit hjälplöst ointressant och banal idag. Hellre då understryka att högteknologi INTE behöver vara 3G och eller horoskop-SMS, utan något så till synes enkelt som en cykel. Ett cykellopp. På nya skivan Tour de France Soundtracks beskådas cyklandet ur olika vinklar. Själva trampandet. Sen tar vi oss en titt in i kroppen, vilka ämnen, vitaminer och proteiner som är nödvändiga för den rörelsen. Sen tar vi en koll på utsidan av kroppen och begrundar aerodynamiken, och cykelns material, och så vidare. Allting pågår samtidigt, men vi ställer in siktet på en sak i taget. Det är samma omsorgsfullt framtagna ljud som det brukar. Det är samma stela och sterila trummor. Det är samma känslosamma robotröster, samma känslolösa människoröster och samma uppräknande "Fem myror är fler än fyra elefanter"-texter. Nya skivan är inte det minsta revolutionerande, som albumen på 70- och 80-talet. I stället har Kraftwerk landat i 2000-talet, mitt i den musik som dom i hög grad var med och lägga grunden till. En sak som gör mig besviken är melodierna. Dom har alltid varit något särskilt hos Kraftwerk. Barnsligt enkla, men rörande vackra. Som på Tour de france, den uppfräschade originalversionen från 1983 som finns med på plattan. De nya melodierna är fortfarande barnsligt enkla, men ibland direkt dåliga. Men dåligt tyckte jag också att high-hatljudet i nya Tour de france var. Men sen förstod jag att det inte ÄR high-hat. Utan cykelljud. Tänk på en cyklist som trampar i takt med ljudet. Så vi får väl se vad som händer med melodierna. Dom kanske tar sig dom med. Tor Billgren
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.