Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
LITTERATUR

Helle Helles raffinerade lakonismer

Publicerat fredag 3 april 2009 kl 08.54
Den danska författaren Helle Helle. Foto: Robin Skjoldborg

Idag är det återigen dags för Nordiska rådet att dela ut sitt årliga litteraturpris. En av de 12 nominerade nordiska författarna till priset som delats ut sedan 1962 är den tidigare prisbelönta danskan Helle Helle. Romanen hon nominerats för heter Ner till hundarna och är översatt av Ninni Holmqvist

Det är onekligen lite kul med en författare som å ena sidan blir hyllad och nominerad till massa priser och å andra sidan kan få en erfaren kritiker som Dagens Nyheters Gabriella Håkansson att bli så arg att hon, efter att hon konstaterat att romanen Hus och hem saknar allt: handling, dramatik och stil, undrar vad litteraturen egentligen är bra för?

Just Hus och hem var Helle Helles första roman, även om utgivningen på svenska skett i en annan ordning. Men någonting säger Håkanssons reaktion om hur långt Helle Helle drivit sitt litterärt lakoniska projekt. Höra till, höra på, prata på, låta gå.
   Det är irriterande i sitt jämntjocka flyt. Men det blir också raffinerat i sitt sätt att stilla, stilla rubba på själva idéerna om vad som egentligen är viktigt, att lojt förskjuta fokus. Hemingway nämns här och där i samband med Helle Helle.

Själv skulle jag hellre nämna Harold Pinter eller ibland till och med Beckett. Det är kort, skevt och fullt av fel detaljer. Människorna liksom fastnar i en detalj hela tiden, kommer aldrig till det de borde eller till det man som läsare är van att få.
   Det är många som plötsligt flyttar och flyttar in hos någon hos Helle Helle. Som ville hon undra över själva betydelsen av både hus och hem. I Ner till hundarna är det Bente som kliver av en buss, hamnar i ett oväder och får husrum av John och Putte. Som blir kvar där, hänger i soffhörnan, kollar på teve, dricker kaffe.

Hon cyklar, handlar och lär känna lite släktingar som tittar förbi.
   Hon är författare får vi veta, har lämnat en sambo som visst är läkare. Men det pratas inte om det. Nej, så här kan det låta:
   ”Jag vet inte hur man spelar Uno. Har du inga barn? Inga egna. Känner du några? Vilka då? Ja, barn. Några stycken. Spelar inte de? De håller på med något ibland.”

De håller på med något ibland. Tänk er det som en beskrivning av mänskligt liv.
   Men - varför inte?

Anneli Dufva
anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".