Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
TEATER

Teaterterapi i livets strypkoppel

Publicerat fredag 3 april 2009 kl 05.26
Dansaren och skådespelaren Emelie Jonsson med en mjukishund som motspelare i Ann-Sofie Báránys Tröstar jag dig nu? på Unga Klara. FOTO: Petra Hellberg

Regissören Suzanne Ostens sista uppsättning innan Unga Klara rekonstrueras och skiljer sig från Stockholms stadsteater heter Tröstar jag dig nu? Den riktar sig till vuxna men bjuder på såväl- barn som hundperspektiv. På scenen ses Malin Cederbladh, Gustav Deinoff, Susanne Gunnarsen, Emelie Jonsson och Jan Modin.

Psykoanalytikern Ann-Sofie Bárány har skrivit ett slags uppföljare till Babydrama, kan man säga, men för vuxna. Viljan att analysera den mänskliga tillvaron är kvar och de storögda bebismaskerna från den uppmärksammade spädbarnsföreställningen får en ny karriär i några scener.
   Men nu är den plyschröda gungiga och upplevelsebaserade känslan som präglade livets första början utbytt i och med Anna Heymowskas vuxet rätvinkliga rum av anonymgråvita väggar och oromantiskt arbetsljus. Att livet kompliceras vad det lider, står klart. 

Texten är verklighetsbasic och utpräglat teoretisk. Men mjuknar i konturerna av flera fina musikaliska teman och ett växelvarmt spel.
   Den skarpa ensemblen byter roller med varann och flyter fint mellan åldrarna så att vi till exempel får se hur ett vuxengräl tar sig ut i bebisgestaltning – på rygg med sprattlande ben på en grön matta på golvet.

Det är underhållande, samtidigt som perspektivskiftena mellan barn och vuxna provocerar ens dåliga samvete.
   Hur uppträder jag själv i min vuxenroll? Stampar jag i takt med min omgivning, eller missar jag något viktigt led av bekräftelse? 

Ett par av rollfigurerna är terapeuter och helt sannolikt är vitsen med den här undersökande terapiteaterformen att också publiken ska ställa sig de stora frågorna. Kanske prova att se på sitt eget liv ur hundens perspektiv – fundera över vem som håller i kopplet och tillåta sig att längta och leka och välja den som kliar en skönast bakom örat.

Cecilia Djurberg
cecilia.djurberg@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".