Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Linde går vidare med blandat resultat

Publicerat tisdag 7 april 2009 kl 06.31
Ida Linde Foto: Leif Hansen

Ida Lindes första bok hade ett fotbollsmål på framsidan och första diktens första rad löd: ”Straffläggarens ensamhet.” Debutboken Maskinflickans testamente sparkade upp henne i ligan för unga, lovande författare. Nu är det dags för andra kvalomgången, den där andra-boken som brukar vara en svår match för de flesta. I Om jag glömmer dig blir jag en annan har Linde har dessutom bytt gren och sprungit från lyriken mot prosan.

Maskinflickans testamente var streetsmart och litterärt klok, den gjorde sig både i finlitterära kretsar och fick Nöjesguidens litteraturpris. Bok nummer två gullar inte med alla. Går in i litteraturens väsen och lämnar gatan bakom sig. Det är ett vägval. Risky business. Mindre humor, större pretentioner. Vad vi har här är två berättelser på petig prosa, här har det pillats och skrivits om.

I första berättelsen var det värt det! En perfekt och lojal träningshäst, Sonja Sacre Coeur, har vägrat vid hindret, den manliga ryttaren tillkallar ingen mindre än drottning Kristina för att få hjälp med hoppträningen. Det är lika mycket poesi som prosa det här, att berätta handlingen är som att berätta vad en dikt till synes handlar om – det blir inte precis ett flygande hopp in i förståelsen av texten. Däri ligger storheten: Att runt 40 sidor lite text kan väcka så mycket i mig. ”Varför vägrar du vara den jag älskar?” frågar den manliga ryttaren. Talar han till sitt sto eller till sin kvinna? Bakom sammanblandningen döljer sig den eviga frågan: Går det att älska någon som han eller hon är eller handlar det alltid om att älska den man skulle vilja göra om bara lite här, bara lite där  - om inte den älskade var så förbaskat motsträvig?  

Berättelse nummer två i boken bjuder även den på en nära, sensuell relation, här mellan en flicka och hennes morfar. En kärlek som också den innefattar lögner, offer, smärta att aldrig visa. Men här kommer bekymren med boken som helhet. För att binda ihop berättelserna kallas  flickan Rävöga. Om hästen hade mänskliga drag ska flickan här ha drag åt det zoologiska hållet. Logik snarare än litteratur. Nej, de två delarna i boken ingår i ett tvångsäktenskap.

Det som sticker ut och gör Ida Linde speciell, är döden. Hon är bra på döden. ”Alla ska dö men jag ska dö först” stod det i debutboken. Här tvålar flickan in sig med den just avlidna morfaderns duschtvål, lukten som ”förföljt henne genom barndomen”. Hon tar det sista av hans schampo. Kommer ”ut genom dörren som en riktig morfar och det är tyst”. Där sitter det. Flickan och döden. I en ny bild, som är Ida Lindes och ingen blek fin och säker i sadeln trist svensk medelförfattares.  

Marie Lundström, SR Kulturnytt
marie.lundstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".