Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Svindel. Känslor - inte Sebalds bästa

Publicerat tisdag 7 april 2009 kl 08.52
W.G. Sebald Foto: Albert Bonniers Förlag

Inte svindelkänslor utan Svindel. Känslor - så heter en ”ny” roman den tyske författaren W.G. Sebald. Sebald slog igenom världen över med boken Austerlitz som kom ut 2001 samma år som författaren dog i bilolycka. Svindel. Känslor är den första av Sebalds fyra essäromaner, den kom 1990 på tyska och har nu fått svensk språkdräkt av Ulrika Wallenström.

Den här boken är en protest mot mycket av det som värderas högt i vår tid. Snabbheten, den ytliga kunskapen om många ämnen och vurmen för underhållning, att det aldrig får blir tråkigt. Att läsa Sebald kräver tid, hans böcker är inget för jäktade. Meningarna är långa, med inskjutna bisatser och strategiskt utplacerade komman. Den ouppmärksamme får på gott och ont söka sig tillbaka i texten för att minnas vad det handlar om.

Visst är det ansträngande men också sinnesutvidgande eftersom läsaren blir lika mycket detektiv som författaren själv. Det finns gott om sammanträffanden, en pensionatsvärdinna slarvar bort Sebalds pass och författaren måste skaffa ett nytt och försvinnandet blir en del av hans försök att besvara frågan: ”Vem är jag?” Precis som en detektiv ser samband mellan ledtrådar upprättar Sebald förbindelser mellan sig själv och upplevelser som kan verka betydelselösa och slumpmässiga. Det händer att jag tänker i liknande banor. Varför läser jag Sebald just nu? Och handlar Svindel. Känslor kanske om mig också? Bokens övergripande tema är nämligen ensamhet och det händer att jag kan känna mig lika främmande för andra människor som Kafka gjorde när han försökte återhämta sig vid Gardasjön.

Boken utspelar sig mest i Italien och den handlar både om Sebald själv men också och om författarna Stendahl och Kafka. De här tre männen är alla mycket ensamma och deras försök till kontakt misslyckas nästan hela tiden. Sebald reser runt i Italien, iakttar och återvänder så småningom till Tyskland som han avskyr lika mycket som vanligt. Motvilja mot landet hängde ihop med att Sebald ansåg att det fanns en ovilja att göra upp med historien. Ett tigande som han kände igen från sin egen familj där föräldrarna aldrig ville prata om andra världs- kriget eller nämna att fadern varit en hög militär.

”Svindel. Känslor” är inte Sebalds bästa bok och det beror på att han uppehåller sig för länge vid diverse resor med buss och tåg. Ointressanta detaljer ges för stort utrymme och försvaret mot de egna känslorna är så starkt att jag inte blir riktigt berörd. Kanske är det därför boken heter ”Svindel. Känslor”. För mycket känslor kan ge svindel, håll dem borta! Men vid några tillfällen är Sebald rolig och då är han härlig att läsa. Som när han åker buss och får syn på ett tvillingpar som ser ut exakt som Franz Kafka. Missförstånd och förvecklingar, men framför allt en förmåga att skratta, trots ensamheten och trots det maniska begäret att läsa, skriva, tänka, läsa, skriva, tänka.

Louise Epstein
louise.epstein@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".