Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Jukebox

Publicerat måndag 18 augusti 2003 kl 07.55
Författaren Åke Edvardsson är mest bekant med sina böcker om kriminalkommissarie Erik Winter, som med tiden blivit nästan lika folkkär som Henning Mankells Kurt Wallander. Men Edvardsson skriver inte bara deckare. 1999 kom den rosade episodromanen "Genomresa", och i dag kommer "Jukebox" - historien om Johnny som åker runt på det småländska höglandet och servar jukeboxar under den kalla sommaren 1963.
"Jukebox" börjar med mordet på John F Kennedy, när Johnny står och reparerar en Seeburg, jukeboxarnas Cadillac på Sigges grill. Johnny, född John, blir lika förfärad som man skulle bli några decennier senare över mordet på Olof Palme. Jukebox-Johnny - "the jukeboxman", ett fd barnhemsbarn och fd alkoholist, som rotlös och ständigt rökande sina Ritz utan filter och som efter sina fylleåterfall är "nothing but a hounddog", kör runt i sin Duett och byter skivor och reparerar jukeboxar - denna gåva till det småländska bonnlandet från Amerika. Johnny är en av de första amerikaniserade svenskarna efter kriget, där musiken, boxarna och bilarna bildar en dröm, en hägring i krom och mintgrönt. Och Åke Edvardsson målar en bild av ett längtansfullt, ödsligt Sverige, där en kvardröjande doft av vanilj från fiken blandas med bensinlukten i den kyliga sommarluften. I sina bästa stunder är det som om den amerikanske konstnären Edvard Hopper hade målat en bild av det detta svenska landskap med sina kondis, korvkiosker, tivolin, resanderum och första motell. "Jukebox" handlar inte om den svenska folkhemmet utan om de små entreprenörerna i dess utkanter och de tecken de ristar i det steniga Småland. Problemet är att Edvardsson inte låter det stanna vid en berättelse om tecken och drömmar, utan måste låta Johnny komma till insikt, möta kärleken och få uppfylla sina drömmar. För det faktum att Johnny i en inre mening kommer fram till sist, skorrar falskt mot romanens underliggande beat, som handlar om drömmen att komma fram, men där man aldrig gör det. Personligen hade jag föredragit att Johnny, tillsammans med Elvis som citeras på försättsbladet, hade fått vara kvar på en "Long Lonley Highway". Maria Edström
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.