Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Teater

I Lotass encyklopediska grottsystem

Publicerat tisdag 14 april 2009 kl 07.41
Speleologerna Grafik: Göteborgs Universitet

Speleologi, det är läran om grottor och Speleologerna heter en pjäs av nyblivna akademiledamoten Lotta Lotass. Lotass har skrivit direkt för avgångsklassen vid Högskolan för scen och musik i Göteborg som satt upp pjäsen i samarbete med Regionteater Väst. Regissör är Olof Lindqvist som tidigare iscensatt Lotass pjäs Samlarna, och Speleologerna har nu haft sin urpremiär i Uddevalla.

”Play up! Play up! And play the game” - ett citat ur en dikt av den brittiska poeten Henry Newbolt hänger med stora bokstäver i fonden i Charlotta Nylunds scenografi. Newbolts dikt Vitai Lampada från 1897 inspirerad av Lucretius tankar om hur segrande folk tar över The Torch of Life och där Newbolt hyllar cricketspelet och dess symbolvärde för det brittiska imperiet, den dikten är motorn i Lotass pjäs. Hon gör ofta såhär, låter en dikt eller som i hennes förra pjäs Samlarna, tidningsartiklar om ett verkligt öde, bli utgångspunkten som sätter igång hennes eget flöde. På webben har Lotass andra projekt Hemvist som tar avstamp i gamla amerikanska vykort, börjat - nu handlar det om sinnesjukhus, det första Redwood handlade om det kaliforniska jätteträdet.

Man kan tycka att det här närmast encyklopediska draget hos Lotass inte skulle lämpa sig så väl för scenen och visst det blir ingen Ibsen, men det blir något annat - ett spel för scenen som fångar in en annan rörelse än det gängse relations- eller samhällsdramat gör.

In på scenen kommer Jan Costers och Kjell Delersjös Den ene och Den andre, två något malätna viktorianska herrar, måhända två vetenskapsmän? De talar om hur droppen urholkar och hur vi mäter tiden i stenen, som ett slags tidens konferencier. Spelet de sen presenterar eller sätter igång är det som utspelas i det cricketlag som först triumfatoriskt proklamerar sin seger: ”Spelets anda måste råda! Spelet är en av de länkar vilka binder samman väldet” men där sen ett tvivel, en villrådighet gradvis bryter fram och som får dem att i andra akten, likt speleologer, gömma sig en grotta.

Det här är en märklig och raffinerat uppbyggd text om, ja, inte mindre än det brittiska imperiets uppgång och fall, som verkligen kräver sina skådespelare. För min egentligen enda men kanske ändå rätt avgörande invändning är att det kanske är att göra de här avgående eleverna en björntjänst att låta dem framföra just det här. Det krävs så mycket närvaro och scenisk erfarenhet för att kunna gestalta en sådan här text, sätta i gång den så att den börjar svänga och spela ja, ”Play up! And play the game!”

Maria Edström, SR Kulturnytt
maria.edstrom@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".