Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Alex Schulman har en historia

Publicerat onsdag 15 april 2009 kl 07.55
Alex Schulman FOTO: Sandra Qvist

Fäder är vad många svenska böcker handlar om nuförtiden. Åsa Lindeborg, Nils Claesson och Hanna Hellqvist får nu sällskap av - Alex Schulman. Mannen som gjort sig känd som respektlös humorist, bloggare och krönikör kommer nu med sin första bok: Skynda att älska, en självbiografisk roman om sorgen efter pappa Allan Schulman, legendarisk teveproducent.

Det finns åsikter som brukar återkomma när tidigare bloggare, krönikörer eller kändisar debuterar som författare - det är att de: 1) inte har något att berätta men att stilen är kul eller 2) att de har nåt att berätta men inte vet hur de ska få fram det. Nå. Alex Schulman... 1) har en historia 2) vet hur man skriver.

I bokens nu har det gått fem år sedan teve-producenten Allan Schulman dog i en sjukhussäng på Södersjukhuset i Stockholm, 84 år gammal. Han efterlämnade sju barn i varierande åldrar och från olika äktenskap. I det sista äktenskapet - som varade länge - föddes tre söner, mellansonen heter Alex och han var bara 27 när pappan dog. Först nu när han själv ska bli pappa, vågar han dyka ner i den där sorgen, han skriker ut sin ångest och drunknar nästan i fem års inkapslad gråt. Han bestämmer sig för att skriva om det. Han ska berätta om sin pappa och åker till sommarstugan vid den värmländska sjön för att hitta rätt minnesbilder, men väl där klarar han inte ens av att gå in i pappans tomma, nästan dammfria rum.

Visst är det ett enkelt upplägg: ung man ska bli pappa, konfronterar därför sin egen far som i det här fallet råkar vara död. Men Alex Schulmans bok är bättre än en sådan beskrivning ger sken av. Den är krusidullfri men absolut inte konstlös. Schulman den yngre vet att stryka onödiga adjektiv, vet att vända på slitna metaforer, vet mycket om dramaturgi och har vett att sluta i tid. Han är en stilist helt enkelt och dessutom rör hans berättelse vid ett sår som fortfarande verkar göra ont. Och han får det att värka även i mitt föräldra-barn-hjärta.

Jag blir lika förtjust jag i denne litteräre Allan, den dundrande finlandssvenske furien som charmar medarbetare, små- och storebröder samt diverse kvinnor. Till och med scenen där Allan slår sin tonårige son skriver Alex in i kroppen och gestaltar utan att döma eller förlåta. Det är inte stureplans-skvallerytligt, det är inte utlämnande och kudde-framför-ansiktet-skämmigt. Det är en bok om sorgebearbetning och om kärlek och jag tycker mycket om den.

Och om man får önska - för det brukar man också göra i recensioner av debutanter - önska nåt om nästa bok. Ja, då hoppas jag att det finns så mycket stilist i Alex Schulman att det räcker även för en historia som inte är självupplevd. Att han kan hitta på också.

Elin Claeson, SR Kulturnytt

elin.claeson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".