Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Texten" en kollektivt skriven happeningroman

Publicerat onsdag 20 augusti 2003 kl 12.10
"Vi kallar oss jag, nu." Så börjar en av höstens mest orginella debutböcker. "Texten" heter den, och är skriven av Andreas Eriksson och Lisa Jonasson - båda studerande vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Och den är lite av en happening, "Texten". I ett försök att bryta sig ur alla konventionella mönster och begränsande roller bestämde sig Eriksson och Jonasson, när dom träffades, för att skriva en bok - istället för att prata med varann. Mårten Arndtzén har tagit del av resultatet.
Har du nån gång varit kär, och då - istället för att ge dig hän - gått in för att prata ihjäl förälskelsen? För att, ihop med den du åtrår, vända och vrida på den tills det enda som återstår är en gemensam neuros? Då behöver du inte "Texten". Då har du varit där. Saknar du den erfarenheten, ja då kommer du förmodligen inte att begripa ett dyft. För i grund och botten är detta en historia om två översmarta och rätt så ängsliga unga människor som försöker hantera sin ömsesidiga attraktion. Eller snarare ta kål på den, med alla medel. Det är ganska rart, på ett lite sorgligt vis. Istället för att dricka té, prata och hoppa i säng med varann har Lisa och Andreas alltså suttit i en datasal på Mejan och skjutit ett tangentbord mellan sig. Och istället för att föra ett samtal har dom jobbat på att sudda ut sig själva, till förmån för en tredje individ: texten. Och texten, den är förstås könlös. Eller snarare får den representera drömmen om ett tredje kön, övermänskligt och självtillräckligt. I brist på andra partners försöker texten hela tiden para sig med sig själv: boken kryllar av könsord, onaniscener och småperversa sexfantasier. Men någon jungfrulig avelse inträffar inte: "Jag vill inte manifestera mig på ett så banalt sätt" slår texten fast. Dessutom äcklas den av tanken på att avge något som skulle kunna växa sig starkare än den själv. Men det är ingen fara. Preventivmedel är överflödiga, eftersom "Texten" själv är en 94 sidor lång kondom. Den är komplett steril, även som litteratur. Ingenting kan hända i den, eftersom den ju i allt väsentligt går ut på att kontrollera sina författares känslor. Den gränslösa och skärskådande uppriktighet som frossandet i ensamhet och snusk vill göra gällande blir bara ett manér. Ett förbluffande anspråksfullt sådant. "Att gå hem för att onanera är ett tecken på att jag närmar mig en evighet" - det är en mening som är rätt typisk för "Texten". Kom igen, vill man ropa genom raderna. Släpp taget. Sup er fulla, ligg med varann, bli med barn - vad som helst. Få det överstökat. Livet kommer ändå att få er på fall, förr eller senare. Mårten Arndtzén
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.