Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Mjukt blir blekt om försvunnen syster

Publicerat fredag 17 april 2009 kl 08.00
Bengt Ohlsson är också dramatiker och välkänd krönikör i DN På Stan. Foto: Ulla Montan

Bengt Ohlsson debuterade, tjugoett år gammal, redan 1984, med romanen Dö som en man, sa jag. Ohlsson är också dramatiker och välkänd krönikör i DN På Stan. För Gregorius (2004) fick han Augustpriset och nådde ut till den riktigt stora publiken, även utomlands. Och nu, idag, ytterligare en Ohlsson-roman - Syster som är hans nionde i ordningen.

Storasyster Miriam är försvunnen. Lillasyster Marjorie försöker komma till rätta med sig själv och sitt liv, nu när hennes plats i familjen blivit rubbad. Familjen som varit den roligaste och bästa, bättre än alla andra.

En förtryckande och självbelåten familj, tänker jag, som läsare - vilket förstås är meningen. För det är vad den här boken handlar om. Att lära sig se med egna ögon på världen.

Han är mångsidig Bengt Ohlsson - en riktig författare om man så vill. Han verkar utforska både skrivandet och själva inlevelsen. Efter Se till mig som liten är - om en kille rätt lik Ohlsson själv gick han till Pastor Gregorius och sökte sig in, långt in i honom. Bara för att sen låta en medelålders kvinna vara huvudperson i den förra romanen Hennes mjukaste röst.

Och nu alltså en flicka. Marjorie. Hur gammal kan hon vara? Elva, gissar jag på. Bara ett barn. Ett osäkert barn placerat hos faster Ilse i väntan på … vadå? Att livet alls ska kunna gå vidare - efter Miriam. Miriam, förebilden - den perfekta, oberörbara, men därför också för Marjorie så svår att hantera.

Och fastern, som är så olik mamma och pappa, som Marjorie till en början mest känner ett sorts programmerat förakt inför. Men som visar sig vara en skatt. En klok person.

Det rör sig där. I fasterns hus vid havet. Rör sig kring fasterns historier och i huvudet på Marjorie. Inom henne växer en insikt om att man inte behöver vara rolig.

Och det är som att författaren Bengt Ohlsson säger detsamma. Låt mig få cirkla inombords i all stillhet, låt mig få skriva milda meningar, använda bara min allra mjukaste röst.

Visst, svarar jag, visst får du det, visst blir det fint. Men det mjuka blir också lite svagt, lite blekt. Så du vet.

Anneli Dufva
Anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".