Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

"Hundagar" - en rötmånadsfilm

Publicerat torsdag 21 augusti 2003 kl 07.50
Vet ni att det just nu råder vad som kallas "Hunddagar" - Det är tiden mellan 23 juli och 23 augusti då Sirius - Hundstjärnan syns i öster före soluppgången, Hundstage på tyska, rötmånad på svenska. Och "Hunddagar" heter den österrikiske filmregissören Ulrich Seidl första spelfilm. Seidl, som gjort sig bemärkt som dokumemtärfilmare - blandar professionella skådespelare med amatörer i denna episodiska film där sex människor korsar sina spår. I morgon har "Hunddagar" svensk premiär och Maria Edström har sett den.
Anna, spelad av Maria Hofstätter, liftar runt i olika köpcenter och terroriserar folk med sina frågor, om vad korven innehåller, om hur mycket dom äter, om dom har sex fortfarande, om dom kan räkna upp de tio vanligaste sjukdomarna osv osv. Anna är en av dessa påfrestande existenser som befolkar denna österrikiska "Short-Cuts", under dessa "Hunddagar" när hettan får allt att bli ännu värre än vanligt. Men likheten med sin amerikanska föregångare är bara till formen - här är vi i ett helt annat klimat, i Elfriede Jelinek-land, i ett Österrike fyllt av skuld, lögn och avsmak. I stillastående tablåer låter Ulrich Seidl sina gestalter röra sig, exponera sina kroppar och begär på ett nästan fysiskt påträngande vis. Den fete farbrorn skäller på sina grannar och lägger sin stora kropp med omständligt välbehag i solstolen. Den halvgamla lärarinnan står i trosor och bh och tuggar på ett kycklinglår på en gång lystet och skamfyllt. Den äkte mannen som förlorat sitt barn går hela tiden omkring och studsar en boll, det är som det går att ta på hans oväsen. Seidl blandar effektfullt olika stilgrepp, en stark teatral stilisering och en dokumentär närvaro gör att vi känner både avstånd och närhet till hans gestalter och han tycks fråga både sig och oss: Vad ska man göra med de här människorna, dessa österrikare? I en scen tvingas en obehaglig hallick under pistolhot sjunga nationalsången med ett brinnande ljus instucket i ändan - den bortträngda skulden lockar fram det förnedrande straffets hela vidriga komik. Men "Hunddagar" hamnar ändå inte dehumaniseringens fälla - en strimma nåd, smal som den låga kvällssolen tillåts till slut lysa. "Människor är hemska!" som den stackars fete farbrorn tvingas utbrista, är kanske Ulrich Seidls österrikiska parafras på Strindbergs: "Det är synd om människorna." Maria Edström
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.