Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Vid Lärkvatten av Maria Tapaninen

Publicerat fredag 22 augusti 2003 kl 08.55

Maria Tapaninen har tidigare gått att läsa i Wahlström och Widstrands antologi Debut 2001, där hon deltog med prosadiktsviten Album från Kvalöya, som hon också fick juryns specialpris för. Men nu kommer hennes första egna bok, den lyriska prosaberättelsen Vid Lärkvatten. Magnus Jacobsson har läst den.

Vid en mörk sjö, i en by i den finska ödemarken bor sju systrar. Här lever de så nära naturen att de ibland uppgår i den, i ett slags symbios. De kallas aldrig vid namn utan heter i stället: Den äldre (första) storasystern, Den yngre (andra) lilla systern eller Den blåa systern och så vidare.Boken har undertiteln album och den innehåller prosalyriska texter, bilder, som skildrar ett år i byn. Det är konkreta iakttagelser: grisslakten om hösten, fiskaren Ukki som rensar näten. Eller kusinen som kommer för att jaga bisamråttor när isarna börjar lossa.Med det är lika mycket en bok om myt och växande. Om barndom och pubertet. Flickorna kliver obehindrat från vardagliga sysslor in i saga och myt. De är sju systrar, men lika ofta till sammanblandning lika och sammansmälta i en kropp. Det är som om Tapaninen velat ge sju olika aspekter på kvinnlighet, växande och längtan efter kärlek i sagans form:”Kärleksskålen på det ohyvlade fönsterbrädet, mittemot skrivbordet, är svart och röd med svag strimma bladguld i kanten.Den yngre storasystern öppnar fönstret mot granarnas tunga vintergrenar. Tar skålen, häller ut den starka drycken.”Boken är indelad i tolv avdelningar med namn som Strandzonen, Närsalter eller Höstcirkulation. Sjön, vattenspegeln, utgör hela tiden ett slags fond.Det är som om allt sker i sammanblandning med denna sjö. Som om sjön vore en kropp knuten till de sju flickorna:”Vattnet i sjön är grumligt och tätt. Den äldsta mellansystern öser med skopa. Fyller sin buk med det ogenomskinliga vattnet.”Vattenspegeln är tiden, både stillastående och i rörelse. Och samtidigt är sjön ett svart vakande öga som iakttar berättelsens förlopp.Alla dikter fäster kanske inte på mig. Men betraktad som undersökning av gränslandet saga – verklighet är Maria Tapaninens debutbok intressant.Allt är i förvandling, transformeras.Beskrivningarna av vattnets egenskaper, förändring under årstiderna, blir också metamorfoser för mänskliga sinnesrörelser, intryck. Landskapet, träden, vattnet besjälar de sju systrarna; tar plats i deras kroppar som bilder, som ett alternativt språk:”Kroppen brinner. Lågor slår ur bröstet,Genom ängar ända till grusvägenända mot förbjudna marker springersyster het.”Magnus Jacobsson

Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.