Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Litteratur

Försök att förstå folkmordet i Rwanda

Publicerat onsdag 22 april 2009 kl 07.45
Antilopernas list av Jean Hatzfeld

Femton år har gått sen folkmordet i Rwanda. 500 000, eller en miljon, tutsier dödades av sina forna hutu-grannar, arbetskamrater och ibland vänner.

Idag försöker Hutuer och Tutsier leva tillsammans igen. Och i den franske förf och journalisten Jean Hatzfelds bok Antilopernas list, samsas deras berättelser. Offer och förövare berättar om skräck, sorg, avhumanisering och den stora frågan: hur närmar vi oss varandra igen? Sofia Olsson har läst boken.

Det är ohållbart att ha en väldigt stor del av befolkningen i fängelse. Så, de hutuer som är ångerfulla nog benådas, och får gå på kurs. För att ”se snälla ut som lamm” när de återvänder till sina byar för att bruka jorden, sida vid sida med de få tutsier som överlevde.

I Antilopernas list, låter Jean Hatzfeld invånarna i byn Nyamata, berätta. Hutuer och tutsier, mördare och överlevare. Innocent och Eugenie berättar hur de flydde in i Kayumbabergets skog när kaoset utbröt våren -94. Och hur de sedan jagades i fem veckor. Under dessa fem veckor sprang de sex timmar om dagen.

Alphonse berättar om tiden efter fängelset. Hur obekväm han är i sällskap av tutsier. De vill veta detaljer om dödandet, men så fort han öppnar munnen blir de arga. Han måste vara försiktig. Han kan inte berätta den verkliga sanningen. Hur upptrissad stämningen var under mördarexpeditionerna. Hur de skämtade och skrattade samtidigt som de svingade sina machetes.

Historierna är själva kärnan i Antilopernas list. Författaren håller sig respektfullt i bakgrunden. Det är nog klokt. Och något svar på frågan ”hur kunde det hända?” ges inte. Det absurda och ohyggliga i att hugga ihjäl grannar och kolleger med machete är ett faktum, och en utgångspunkt för en annan fråga ”vad händer sen?”. Hur lever man tillsammans igen?

Efter ett folkmord är både överlevande och brottslingar tysta, skriver Jean Hatzfeld. Det är för riskabelt att prata. Så även om unge Cassius aldrig slipper undan sina minnen, eftersom ärret som löper över hela bakhuvudet fortfarande kliar, så håller han ganska tyst. För, som han säger, om de överlevande gav röst åt sina känslor så skulle det betyda tröst för dem, men kaos för landet.

Jean Hatzfeld lyckas ändå få människor att tala. Och han förvaltar deras berättelser med omsorg. Mer dramaturgi än så behövs inte.

Sofia Olsson

sofia.olsson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".