Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
FILM

Hallarnas Paris sover aldrig

Publicerat fredag 24 april 2009 kl 08.56

Den franske regissören Cédric Klapisch har ett tiotal långfilmer bakom sig. Två av dem senaste var Den spanska lägenheten och Förvirrad, förälskad. Den senaste hetter kort och gott Paris.

Cédric Klapisch’ nya film PARIS, eller PAARRIIIS borde man kanske säga, skulle kunna betraktas som en utmanare till alla filmer om New York, ni vet den där sanna schablonen om staden som aldrig sover. Här är det alltså Paris som aldrig sover.

Och naturligtvis är det olika saker som aldrig sover i de olika städerna, och på båda ställen är det förstås under­förstått att människorna aldrig sover. I The Big Apple är det barerna, klubbarna, the diners som aldrig sover. I Paris är det dessutom och kanske framförallt Hallarna som aldrig sover, dvs. i den sanna schablonen om staden Paris och en erotiskt uppiggan­de promenad genom de nya Hallarna i Paris, bland både kött och grönsaker bestås vi i Klapisch’ film. Inte minst Karin Viards godmodigt fördomsfulla brödbutiksinnehavare sätter accent på staden.

Vad filmen handlar om kan egentligen göra detsamma, förutom Paris då. Även om utgångspunkten är tydlig nog. Broder Pierre i Romain Duris’ gestalt behöver ett nytt hjärta för att överleva. Hans syster Élise behöver en ny karl, och kanske lite mer fritid. Och Pierre är, också som hjärtsjuk, en väldigt bra barnvakt. Och från denna utsiktspunkt, som också är broder Pierres blick från balkongen över staden, förgrenar sig världen ut och bort ända till de forna kolonierna på andra sidan Medelhavet, där människorna alltjämt drömmer franska drömmar.

Juliette Binoche spelar den idoga systern, som axlar det tunga ansvaret för att allt ska bli inte bra men bättre, en smula hoppfullt, och hon är förunderligt lik den Juliette Binoche som under de senaste 20 åren på vita duken förblivit någonstans mellan 35 och 43, sällan mycket yngre, aldrig mycket mer. Runt henne spinner sig intrigerna, runt henne snurrar hjulen, utan att hon själv ens behöver vara inbegripen.

Egentligen är filmen lite för smart för sitt eget bästa, när det gäller att få trådarna att knytas ihop. Å andra sidan, just dess motsatta am­bition att få ingenting gjort, att låta gestalterna så beslutsamt stanna i sin närvaro och inte ha blick för ”det ännu icke”, som annars brukar vara vår tids mest mest efterfrågade accessoar – gör den till en rätt njutbar historia.  

Göran Sommardal
göran.sommardal@sr.se  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".