Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
LITTERATUR

Ola Larsmo om 1880-talets Uppsala

Publicerat fredag 24 april 2009 kl 07.46
Ola Larsmo Foto: Caroline Andersson

Ola Larsmo är född 1957 har många romaner bakom sig, ofta med historisk botten. Han är flitig kritiker och debattör i Dagens Nyheter och utsågs helt nyligen till ordförande i Svenska PEN. Larsmos nya roman utspelar sig i 1880 talets uppsala och heter Jag vill inte tjäna.

Taddis var ett inrökt och svettigt café i Uppsala på 1880-talet. Fröding satt där i punchångorna och avlyssnade snacket - bland glåmiga sprättar -

Som tala om hästar och tickor,
Om syffe och dröppel och flickor
Med fläckta kalsonger,
Och knas med kondonger.
Så skrävlas på Taddis.

Den kunde inte publiceras förrän på sextiotalet. Undra på det. Syffe och dröppel var inte lämpliga ämnen för dikt, så rakt på sak fick man inte vara. 
   Men egentligen handlade nästan hela tidens kulturdebatt  inte om nåt annat än syffe och dröppel och dubbelmoral. Ibsens Genagangere beskrev hur faderns syfilis gör sonen galen och krossar hela familjen. Ibsen och Björnson och tidens feminister förespråkade avhållsamhet också för de unga männen. Då blev Strindberg rasande, och skrev i Giftas om en ung man som blir galen och dör. Inte av syfilis, utan av själva avhållsamheten.

Men könssjukdomarna var ett gigantiskt samhällsproblem. I alla klasser. Det var för att få bukt med detta som reglementeringen kom till. Alltså att alla prostituerade kvinnor regelbundet skulle undersökas av läkare. Hororna betraktades som smittspridare, männen inte. Denna orättvisa och otillräckliga lag upphävdes inte förrän 1918.

På detta historiska underlag har Ola Larsmo skrivit sin roman, om den unge stadsläkaren i Uppsala, Stig Ekenberg och en rad uppsalaflickor, som hämtade ur Frödings dikter, Siskan, Tekla, Hulda och Sara Kristina.
   Doktor Ekenberg är blyg. Hans enda besök hos flickor i ungdomen leder inte till något. Vännen Fleming är djärvare, för honom går det illa. Vi möter honom glåmig, febrig, dödsmärkt i en säng på det nybyggda Akademiska sjukhuset, den skamliga kliniken.

Fleming, ja, med dyster ironi har Ola Larsmo döpt kandidaten efter uppfinnaren av penicillinet, men det är långt kvar till dess. 
   Kandidaten Fleming, horan Sara Kristina, abortören Wemans vidrige bror, och doktor Ekenbergs hustru Ellen är alla porträtt som stannar i minnet, i denna berättelse om modernitet, medicin, klass- och könssegregation. Och det är faktiskt också en kärleksroman, mellan två makar.

Ola Larsmo är en lågmäld berättare. Hans språk är en njutning, som vanligt. Och den här gången är idéinnehållet och människoteckningen absolut sammansmälta. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Spännande är det också.  Någon vill kvinnorna riktigt illa. Det går en Jack the ripper lös i Uppsala. Någon av de präktiga läkarna är en Mr Hyde. Är det du?

Ulrika Knutson
kulturnytt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".