Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Obamas 100 första dagar

Tusen detaljer utan helhet

Publicerat tisdag 28 april 2009 kl 07.46
Barack Obama. Foto:Scanpix

I morgon onsdag har det gått hundra dagar sedan Barack Obama tillträdde som USA:s president. Nu kommer den första boken av en svensk författare om Obamas väg till makten, Det amerikanska löftet av Martin Gelin. Förlaget uppger att materialet är helt färskt och att man kanske slagit rekord i hur snabbt man kan få ut en bok. Men så rör sig också Obama snabbt.

När inspelningen är klar börjar filmen, sade en gång Woody Allens klippare som menade att det är i redigeringen som berättelsen växer fram och bilderna blir tydliga. De första hundra dagarna är för varje president ett givet tillfälle att redigera bilden, men Obama-adminstrationen hade faktiskt tänkt strunta i firandet. Först när presskontoret bombarderades med frågor om vad presidenten skulle göra denna dag insåg man att något måste göras framför kamerorna. Men vad? När Bush hade varit president i hundra dagar bjöd han kongressen på lunch, mindre än hälften tackade ja. Obamas problem är den alltför stora entusiasmen. ”But even the President of the United States sometimes must have to stand naked” sjön Dylan om en annan president. Men icke Obama.

Martin Gelins bok Det amerikanska löftet handlar om valkampanjen och verkar trots helt nya avsnitt redan passé. Detta är en bok för ledarskribenter och partisekreterare med tusen detaljer. Obama är något annat, en intuitiv helhet. Till att börja med är han mer än de flesta av sina företrädare en gesternas president. Kanske är just armen om axeln kärnan i amerikansk statskonst. Mer än en ledare i kongressen som inbjudits till Vita Huset har funnit det svårt att förklara varför han inte tänker stödja presidenten medan denne vänskapligt kramar om honom framför kamerorna.

Utanför USA är det svårare. Minns Nixons krampaktiga hjärtlighet. Minns hur Clinton kramade om Kohl - svårt eftersom Kohl var betydligt större - och gav denne en liten klapp på magen vilket Kohl synbarligen inte uppskattade. Obama däremot släntrar fram utan sådana klumpigheter. Han fyller gesterna med oväntad intensitet. Venezuelas Hugo Chavez blev avväpnad och Obama vann en utrikespolitisk delseger utan att motståndarna hann med.

I många avseenden liknar Obama Franklin D. Roosevelt. Också han var gestens mästare, även om han satt i rullstol. I likhet med Roosevelt driver Obama en politik som i grunden är främmande för många amerikaner. I ett land där de flesta tycker att staten skall vara svag måste han ha en stark stat och öka centralstyrningen. Han vräker ut pengar när många väljare tycker att banker, försäkringsbolag och biltillverkare bör klara sig själva. Att han är populär utomlands är i en del amerikaners ögon lite misstänkt. En president som är alltför älskad utanför landets gränser är kanske inte opatriotisk men i alla fall lite konstig. Ger han de där utlänningarna något som vi borde ha?

Obamas tal, under dessa hundra dagar, har inte varit lika märkliga som under valkampanjen vilket nog är klokt. Alltför stor vältalighet är också lite misstänkt. På Georgetown Universitetet i Washington för ett par veckor sedan inledde han med perfekt känsla för timing med orden ”this is going to be prose not poetry” och förekom därmed än en gång sina kritiker. Extrem avspändhet för att möta en extrem finanskris. Obama släntrar med medialjusets hastighet förbi problemen. Som Napoleons mamma sade: ”Bara det varar.”

Mikael Timm

mikael.timm@asr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".