Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lichtensteins visuella experiment på Louisiana.

Publicerat onsdag 27 augusti 2003 kl 10.50
Roy Lichtenstein är en av popkonstens fäder och en förgrundsfigur i den revolution som drabbade konstvärlden på 1960-talet. Hans mer än välbekanta målningar av uppförstorade serierutor har för alltid förändrat vårt sätt att se på bilder. Roy Lichtenstein dog 1997, och fram till den 11 januari 2004 visas på Louisiana utanför Köpenhamn, för första gången i Norden, en stor retrospektiv över hans verk. Och det betyder bra mycket mer än bara serierutor. Mats Arvidsson har varit där och återsett en av sin ungdoms idoler.
Det kan vara litet svårt att se en stor utställning av en så sönderreproducerad konstnär som Roy Lichtenstein. De där uppförstorade serierutorna från 60-talet stöter man ju fortfarande ständigt på, som affischer och vykort och kaffekoppar och musmattor. Men har man väl kommit över den där första axelryckningen så ser man ju att Roy Lichtenstein var mer än så, eller i alla fall blev mer än så. Faktum är att de är de tidiga serieteckningsmålningarna som ser riktigt bedagade ut på Louisiana, sprängkraften har ohjälpligt gått ur dem. Det där som kunde göra en litet euforisk på 60-talet, den där upptäckarglädjen inför en hel ny bildvärld att dra in på konstgallerierna, den går inte längre att känna. 40 år senare är allt detta en fullkomligt accepterad konstnärlig konvention, revolutionen har blivit konsthistoria och bilderna till monument över sin tid. Men Lichtenstein tröttnade själv rätt snabbt på sin uppfinning och gick vidare, och här på Louisiana blir det faktiskt intressantare ju längre han kommer från sina serieförlagor, när han provar och ser efter vad man faktiskt kan göra med denna hårda måleriteknik, de tjocka svarta konturerna, rastren och de rena platta färgerna. Går det att skapa en annan sorts bilder, fast man målar som en serietecknare tycks han fråga sig, och det gör det ju. Han är väldigt rolig när han driver litet vänligt med den abstrakta expressionismen, tar ett enda av deras storvulna självutlevande penseldrag och målar av det som serieteckning, med dropp och spill och penselspår och allt, stenhårt ospontant och onyanserat. Surrealist går alldeles utmärkt att vara, små luftigt upplösta blomsterbuketter kan man också med fördel måla på detta plåthårda vis, och till och med ge sig på Monets serie impressioner av katedralen i Rouen. För Lichtenstein är konsthistorien helt enkelt en bildbank att ta till, precis som serietidningarna, en bildbank lika laddad med associationer, betydelser och förväntningar som man kan vända och vrida på, och ge nya innebörder genom att måla dem på ett annat sätt. Bilder, och vårt sätt att se på bilder är det som hela tiden har intresserat honom, och våra förväntningar på bilder, särskilt sådana bilder som är så kända att de liksom har sjunkit i det kollektiva minnet, precis som Kalle Anka eller Karl Alfred. Det är alltså inte parodier han sysslar med när han gör sina parafraser på konsthistorien, snarare ett slags visuella experiment. Det här kan ju låta mycket teoretiskt och speciellt, men hur mycket han än sysslar med sina begrepp och konventioner så finns där hela tiden en energi och en hård tydlighet i allt han gör som har mycket litet av teori över sig. Han lärde sig en del av sina gamla serietidningar på 60-talet. De allra sista bilderna på utställningen, målade året före hans död, är något alldeles för sig, några japanska landskap, nästan helt uppbyggda av rasterprickar milda pastellbakgrunder, och nere i något hörn en bambubro, eller en båt. Det är fortfarande på ett vis parafras men samtidigt stillsamt och poetiskt på ett alldeles eget vis, och vackert, på riktigt. Till och med det gick det att göra, upptäckte han, strax innan han dog. Mats Arvidsson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.