Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tolstajas språkskatt

Publicerat tisdag 2 september 2003 kl 08.55
Den ryska författaren Tatiana Tolstaja hade gett ut några novellsamlingar och medverkat regelbundet i The New York Review of Books och The New Yorker när hennes första roman för ett par år sedan blev en sensation i den samtida ryska prosan. Romanen hette "Kys" efter ett ondskefullt sagoväsen som bokens karaktärer fruktar mer än något annat. "Kys" har snabbt översatts till ett antal språk och blivit "miez" på tyska och "the slynx" på engelska. Idag kommer den på svenska med titeln "Därv". Fredrik Wadström har läst Tatiana Tolstajas roman.
Det är något underligt med staden Fjodorgrad. Det är inte det att det är primitivt: man har just uppfunnit hjulet och lärt sig hålla eld i stugorna. Det underliga är att hararna flyger mellan trädtopparna, hönsen flyttar söderut på hösten och nästan alla människor på något sätt är deformerade, i romanen kallas det Påföljd. Huvudpersonen Benedikt tycker inte att någonting av detta är konstigt. Efter Stora Smällen 200 år tidigare kan människor ha vilka påföljder som helst. Tre ben, inga armar, femton fingrar eller bara två. De dricker sörja och äter möss. Den som är född före Stora Smällen åldras inte och kan inte dö en naturlig död. Dessa kallas Förutvarande och är alltså flera hundra år gamla. Allt är som det ska vara, bara man ser upp med tjetjenerna i söder och Därven som lurar i skogen för att med sina klor slita vettet ur folk. Det primitiva samhället hos Tatiana Tolstaja har många allegoriska bottnar. Det liknar Sovjetunionen eller dagens Ryssland eller det feodala Tsarryssland. Och karaktärerna påminner om stalinister, dissidenter, revolutionärer, säkerhetsagenter och makthavare ur hela den ryska historien. På sista sidan uppges romanen ha tillkommit under 14 år med början 1986, vilket anger att Stora Smällen kan syfta på Tjernobyl. Men ingenting är någonsin så enkelt hos Tolstaja. Stora Smällen skulle lika gärna kunna vara Sovjetunionens fall, ryska revolutionen eller någon annan historisk händelse som skakar om och deformerar samhällen. För i Fjodorgrad är till och med själva språket muterat. Nya ord har dykt upp som betecknar nya företeelser medan gamla begrepp har förvrängts i både betydelse och uttal. Allt har hamnat på sniskan, också kommunikationen mellan människor. Benedikt blir alltid lika brydd när en Förutvarande säger att han inte är LIGENT. Inte LIGENT. Men han hjälper ändå till när de vill snida en trästaty av en pusjkin. Vad nu det kan vara för något. När "Därv" kom ut i Ryssland hävdade en amerikansk slavist, med visst fog, att den var omöjlig att översätta men Maria Nikolajeva och Staffan Skott har uträttat ett storverk med ordlekarna, nyspråket och de hela tiden närvarande litterära referenserna. De kryssar mellan exakt återgivning och självständiga tolkningar. Ingen slavist skulle väl hålla med om alla översättningslösningar men resultatet är en prosa som både flyter lätt och trilskas och väsnas. Och de allegoriska kvaliteterna till trots är det den språkliga rymden som är berättelsens nav. Själva historien finns det många liknande inom science fiction-litteraturen och mot slutet av romanen ter den sig kanske inte längre fullt lika mångbottnad. Men den språkskatt Tatiana Tolstaja har grävt upp på Fjodorgrads sju kullar glittrar av såväl historiska fragment som en prosakonst för framtiden Fredrik Wadström
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.