Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Duktiga Hillary

Publicerat tisdag 2 september 2003 kl 07.55
Förhandspubliciteten kring Hillary Rodham Clintons memoarer har varit stor. Men det dom allra flesta potentiella läsare troligtvis är mest nyfikna på - hur det kändes att vara gift med USA:s president när han togs på bar gärning med praktikanten Monica Lewinsky - det klarar Hillary Clinton av på 8 av de 600 sidorna i "Levande Historia", som boken heter.
Lyssna på det här: ”Jag föddes inte som First Lady eller senator. Jag föddes inte som demokrat, jag föddes inte som advokat eller förkämpe för kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter. Jag föddes inte som hustru och mor. Jag föddes som amerikan mitt i 1900-talet, en gynnsam start i livet.” Det är den ljuvligt svulstiga öppningen på Hillary Clintons självbiografi Levande historia. Det här är biografiernas motsvarighet till teves amerikanska dramaserier. Händelserikt, späckat och då och då avbrott för eftertanke ackompanjerat av stämningsfull musik. Boken vinner naturligtvis på att det finns så få historier berättade av och om kvinnor i politikens absoluta toppskikt. För den som är minsta intresserad av amerikansk politik och maktspel på hög nivå, så är det spännande att få en inblick i familjen Clintons åtta år i Vita huset. Och när man läst klart är det svårt att förstå var tiden fanns under dessa år att driva någon som helst praktisk politik med tanke på hur många affärer paret Clinton ständigt var inblandade i. Kvinnohistorierna, den obegripliga Whitewater – affären, och det som krönte alla skandaler, riksrättsåtalet mot presidenten efter lögnerna kring Monica Lewinsky. Boken fungerar lite som en snabbkurs i exakt hur politiserat det amerikanska rättsystemet är, och hur ekonomiserad politiken är. Mest pengar och flest advokater vinner. Så många miljoner, så mycket skandalpress, så mycket mänsklig energi två personer var tvungna att lägga ner på att bli omtyckta och återvalda. Någonstans här förstår man att paret Clinton faktiskt brann för möjligheten att med politiska medel kunna förändra samhället och människors villkor. Varför skulle någon annars frivilligt utsätta sig för vara president? Eller presidenthustru? Men – det verkar inte ligga för Hillary att vara gråtmild. Vad hon än gjorde blev det fel, hon hade för hög utbildning, för konstiga frisyrer, hon fick kritik för att hon hade ett eget kontor i Vita huset och en egen stab som arbetade för kvinnors och barns rättigheter, hon fick kritik för att hon inte bakade kakor, och när hon brydde sig om vilken mat som skulle serveras på representationsmiddagar - då fick hon kritik för det – då hade hon mesat till sig och blivit ytlig. Nåja – hon hade gott om kompisar när det blåste, vem gav råd om barnuppfostran i vita huset? Jackie Onassis. Vem kom hem och spelade specialskriven musik när äkta maken varit ute och handlett sin praktikant? Stevie Wonder. Men som så ofta med halvbra biografier hotar boken emellanåt att explodera av namn, namn, namn med tillhörande kort pliktskyldig beskrivning av var och en, ned till minsta frivillig kampanjarbetare. Intresseklubben antecknar. Inte. Sedan är det bara att gratulera Hillary till att alla hon någonsin stött ihop med på sina många resor eller i sitt arbete – utom specialåklagaren Kenneth Starr och högerspöket Newt Gingrich – varit så kloka, engagerade, obrottsligt lojala, trofasta och fascinerande.. Författaren Neill Strauss som skrivit stenhårda, roliga och obarmhärtiga biografier över bland andra Mötley Crüe och Marilyn Manson, har bara en princip för sitt arbete: If it’s too grim – you’ve got to put it in. Alltså – är det för obehagligt, då ska det med. Man önskar att Hillary lyssnat på det, ruckat lite på det präktiga och berättat hur det verkligen kändes. Dessutom: Det är nästan spöstraff på att skriva sin biografi kronologiskt, redan som liten flicka…. Blablabla. Men å andra sidan – Hillary Clinton är politiker, inte författare. Så resultatet: Levande historia är en osedvanligt tjock CV från en osedvanligt duktig flicka som rest till osedvanligt många länder och som aldrig fått annat än VG. Men ledsen Hillary, den här gången blir det bara godkänt Karin Magnusson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.