Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Om att vara Bengt i romanen Bengt

Publicerat fredag 5 september 2003 kl 10.20
Författaren Erik Andersson föddes 1962 och debuterade 1993 med en samling berättelser: "Ättlingen från Mecklenburg". -95 kom romanen "Hemskt osams", för att två år senare följas av "Gyllene gåsen". Hans egensinniga skönlitterära författarskap har kompletterats med översättningar och essäskrivande, och förra året kom essäsamlingen "Hålor av Hin". Erik Andersson är numera bosatt i Västra Bodarne i Västergötland, och hans författarskap rör sig ofta västra Sverige, så också hans nya bok "Bengt", som handlar om författaren Bengt Worm som sitter och skriver i sin stuga på ön Bräckö i Göteborgs södra skärgård.
Man talar ibland om en författares universum, men hos Erik Andersson så skulle man, utan att på något vis förminska eller förringa, kunna tala om hans riken, hans kungadömen över vilka han med sitt språk ritar upp sina högst personliga kartor. Hans pojkaktigt farbroderliga stil ordnar och styr i en mycket kärleksfull formuleringsglädje, vare sig det handlar om opålitliga grisar i ollonskogen som i "Ättlingen från Mecklenburg", eller om deprimerade författare i medelåldern som i "Bengt". "Det som inte fanns på Bräckö var av ondo." Så lyder författaren Bengt Worms enkla och praktiska levnadsregel. Så ringar Andersson in sitt område och sin romanhjälte, ön i den göteborgska skärgården där "många landskapstyper var representerade på liten yta: berg i dagen, urskog, park, rabatt, silvergransplantering, odlingslott, cykelställ." Bengt Worm har alltsedan debuten 1964 med "Ledande frågor" skrivit ett tjugotal böcker. "Sakta i backarna", "En stilla nåd" och "I tidens ur" lyder några av titlarna, för att inte nämna den korta medeltidsfantasin "Bleke" där två fiskare blir sittande på ett grund i en båt utan åror, talande om fåfängligheten. Men någonstans på vägen har Bengts isolerade liv där han på sistone fått "knottror på kinderna av teveflimret", gjort att han inte längre har något att skriva om, utom om en deprimerad författare som sitter på en ö och inte har något att skriva om. Bengt har nått botten, och hur ska det gå med hans kommande bok "En distansminut från evigheten"? Det är frågan hans grannar på ön ställer sig och de sätter igång en välorganiserad manöver för att gjuta liv i honom och hans skrivande. Romanen "Bengt" skriver på sitt egensinniga och i alla fall för mig, totalt förförande vis, in sig en speciell svensk tradition - Hjalmar Bergman, en nypa Hedlund & Hylinger, och plötsligt kommer jag att tänka på Anna-Lisa Wärnlöf, signaturen Claque - som skrev sådär spetsigt, i bästa mening kåserande. Stilen är lätt men ändå allvarlig, nykter men ändå förundrad. "Rundstycke - det lät som en lokal valuta." Kan det heta. Samtidigt är "Bengt" mycket modern i sitt meta-perspektiv om författandet och i sin spefullhet kring romanen/boken som en vara. Bengts omgivning försöker ju i all välmening skapa om hans roman till något säljbart, infoga honom i världen och marknaden, och slita honom bort från hans kikande på skrivpappret i mikroskop. För där i ockularet ser Bengt att pappret inte är den spegelblanka yta för en succéförfattare att spegla sig i, utan "ett grått och dramatiskt landskap med dälder och fiberbrötar där vad som helst kunde hända." Maria Edström
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.