Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
opera

Händels Ariodante - ett pärlband

Publicerat måndag 1 juni 2009 kl 07.47
Elisabeth Meyer och Andreas Franzén. Copyright © Foto/Photo Bo Ljungblom

I år är det 250 år sedan Händel dog och det är ett tillfälle som få operahus kan missa, det blir en ypperlig möjlighet att spela någon av Händels operor. På Drottningholms slottsteater spelar man två av dem i sommar och man inledde i helgen med Ariodante. Det är en berättelse om Kungen av Skottland och korsriddare i maktens tjänst men också om kärlek.

Klangen på Drottningholms slottsteater är så speciell – både i själva operahuset, väggarna, golvet och i instrumenten, de tidstrogna. Det är Mark Tatlow som dirigerar Drottningholmsteaterns orkester.

Alla älskar vi barocken – tydligheten, rytmen, klangen, sångbarheten. Och Ariodante innehåller något av det finaste som finns i barockväg. Lyriska arior, innerliga porträtt av människor mer än typer. Här finns dramatiska duetter, men sällan ensembler. Det är som ett vackert pärlband, som en konsert och det är tur att regissören Per-Erik Öhrn tidigare varit chef på teatern. Han vet hur man med små medel skapar variation. Han låter scenografin födas framför ögonen på oss, som en förlängning av agerandet. Som om sångarna skapar sin egen omgivning.

Det är en relativ enkel historia som berättas: om svek, om ren kärlek, om oren, om förklädnader som luras med nära nog katastrofala följder. Vem kan vi lita på i makt- och kärleksspelet?

Jag sa att det var lättlyssnat – ja! Men det är inte lätt för sångarna och det är här jag blir dyster. Ariodante är bitvis riktigt komplicerad att sjunga - för vilken barockexpert som helst. Varför har man då valt just den när man har ett stort samarbete med Operahögskolan i Stockholm? Är inte det elakt mot sångarna?

De gör ändå fantastiska insatser - för att vara under utbildning. Några är riktigt bra, andra har ännu inte den rätta precisionen. Det här smittar då och då av sig på stråksektionen i orkestern som ibland svajar betänkligt. Men visst är ett besök på Drottningholm värd en biljett – med rätt förväntningar. Kanske hittar vi vår nästa Anne-Sophie von Otter i till exempel Elisabeth Meyer. (lyssna på ljudfilen)

Per Feltzin
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".