Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DAGBOK FRÅN PEKING 1989

Minnen från massakern: 2 juni

Publicerat tisdag 2 juni 2009 kl 06.00

Kulturnytts Göran Sommardal befann sig i Peking vid tiden för det historiska blodbadet på torget vid Himmelska fridens port. Här publicerar vi exklusiva utdrag från hans nu 20 år gamla dagbok. Fredag 2 juni 1989 hölls en friluftsförläsning av elever från tre högskolor.

FREDAG 2 JUNI 1989

Utanför den ståtliga södra ingångsporten till Zhongnanhai, som är den kinesiska parti- och statsledningens privata residens, fortsätter eleverna från tre av Pekings högskolor sin friluftsföreläsning i politisk demokrati. Det är elever från Flygakademin, Insti­tutet för främmande språk och Högskolan för politik och juridik. "Vi vill ha ett rättssamhälle, inte ett självhärskardöme" är deras viktigaste slog­an, och precis den rättssäkerhet och laglighet som studenterna kräver ska genomföras i verkligheten och inte bara på papperet är ironiskt nog de formaliteter som det nuvar­ande ledarskapet kryper bakom i sitt genomskinliga försvar för sina i grunden författ­ningsvidriga åtgärder.

Den autokrati som studenterna kritiserar har i sin kinesiska tappning en stark betydelse av personligt godtycke. Så har till exempel den veritabla våg av politiska tillrättalägganden (pingfan) av historiska missgrepp konsekvent lämnat vita fläckar vid de händelser där Deng Xiaoping har burit en oförsvarligt stor del av ansvaret. Att erkänna dessa misstag och övergrepp skulle väl, får vi föreställa oss, innebära att i allt för hög grad förlora det ärorika ansiktet.

Vad gäller den politiska legaliteten, så framkom det via tidningsartiklar i mån­dagens regeringstrogna tidningar att den kinesiska folkkongressens ständiga utskott, vad som alltså formellt är Kinas högsta verkställande organ, att detta utskott innehåller en partigrupp som i realiteten bestämmer över folkkongressens arbete, genom att styra be­sluten under de perioder då kongressen inte är samlad, och att besluta om dess arbete och dagordning under dess sammanträden.

Det har också avslöjats att kongressen inte kan extrainkallas utan godkännande av partiets politbyrå.
   Detta innebär sammantaget att det kinesiska kommunistpartiet betraktar och be­handlar den kinesiska nationella folkkongressen som sin egen folkfront, där den egna partifraktionen i den högsta ledningen utgör kongressens högsta viktigaste makthavande organ. Att maktförhållandena i praktiken har sett ut på det viset må ha varit en offentlig hemlighet, men att partiet inte ens har kunnat lita på sin egen majoritet i folkkongressen är nog mer och värre än de flesta anat. 

Göran Sommardal
goran.sommardal@sr.se

Läs också:



Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".