Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Leni Riefenstahl död

Publicerat onsdag 10 september 2003 kl 11.30
Filmen Viljans Triumf, gjorde Leni Riefenstahl beryktad i ordets alla bemärkelser - 1932 sökte hon kontakt med Adolf Hitler, 1933 gör hon Trons seger, utnämnd till Tredje Rikets första statsfilm, 1934 Viljans triumf om partidagarna i Nürnberg och 1936 Olympia om Berlinolympiaden som Hitler förvandlade till en propagandamanifestition. Men först i måndags kväll avled regissören, dansösen, skådespekareskan och fotografen Leni Riefenstahl 101 år gammal, som den sista av den nazistiska erans stora omslagsnamn. Alla åren däremellan hävdade dock Riefenstahl att det var konst och inte politik som var hennes drivkraft. Och på senare tid har intresset för Riefenstahl varit på uppgång även om det ofta handlat mer om hennes person än om filmer och fotografi. Mikael Timm har funderat över hennes inflytande.
Det brukar heta om gamla människor att de överlevt sig själva, för efter tiden i strålkastarljuset har de levt i medieskuggans dal -och när de verkligen dör tycks det vara nästan i onödan kan tyckas eftersom alla redan trodde att de var döda. Med Leni Riefenstahl är det tvärtom. Hon har förefallit odödlig. Alla som såg henne dansa, såg de första filmerna, besökte partidagarna i såg Nürnberg, Olympiaden i Berlin, middagarna i nazipalatsen är sedan länge döda. Bara Riefenstahl var kvar, och inte det minsta bortglömd. Hon var verkligen ett exempel på viljans triumf. För bra något år sedan dök hon med filmkamera vid korallrev, tidlös som en sjöjungfru - och av intervjuer att döma, lika omänsklig. Hon började som hon slutade - en vacker skådespelerska på äventyr i naturen. Att cirkeln slöts är logiskt. Hennes tre grundelement är den mänskliga kroppen - hon var utbildad dansös; den rörliga kameran och scenografin. Det sistnämnda lärde hon sig som skådespelerska i den sorts alpfilmer som utgör en egen genre i tysk film - hon klättrade uppför glaciärer, räddade sin oskuld mot elaka äldre herrar, och fick i vackra bilder titta ut över världen från någon alptopp. En del av inspelningarna var farliga, regissörerna tyckte med all rätt att naturen var viktigare än skådespelarna i de här filmerna, det tog Riefenstahl till sig. Efter några år tog hon steget till att regissera själv i samma genre och då kom hennes geni fram: den rörliga kameran. Hon var naturligtvis inte först, men ingen hade använt kameran så konsekvent utanför ateljén som hon. Det är nästan svårt att överskatta hennes inflytande: i fridrotts-WM för någon vecka sedan åkte kameran på små vagnar bredvid atleterna - det var Riefenstahl som började med detta. Korsklippen mellan hopparens ansats och ribban eller bergskammen som skulle övervinnas - Riefenstahl. När vi ser en den jättelika publiken på en rockkonsert ovanifrån och kameran åker in mot artisterna är det Riefenstahls formspråk. Hon gömde kameran i scenerierna vid partidagarna, hon förstod att utnyttja en kroppsmassa som en individuell skådespelerska. I reklamen för magert margarin, i modefotografi, i reportage från svältande i tredje världen - vilket fotograferna nog är omedvetna om, i snälla filmer om kultur i tredje världen - tja, överallt finns inflytandet från hennes bilder. Hon tycker säkert själv att det är lite pinsamt att hon verkligen är död som alla andra, att kroppen till slut besegrades. Mycket pinsammare än att allt det där med nazisterna dras fram igen. För hon märkte ju att hennes inflytande var mer långlivat än Hitlers. Mikael Timm
Psst...!
Vill du ta med dig Musikhjälpen i fickan? Ladda hem vår app så kan du fortsätta följa sändningen och önska låtar när du är på språng!
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.