Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Atwood blickar med framgång in i framtiden

Publicerat onsdag 10 september 2003 kl 11.35
Den 14 oktober meddelas vem som i år vinner det prestigefyllda brittiska Bookerpriset - på den drygt 20 namn långa listan märks litterära tungviktare som Martin Amis och J.M. Coetzee och nykomlingar som Monica Ali. Nästa vecka presenteras dock en så kallad shortlist, med färre namn. En av de mer meriterade i sammanhanget är den kanadensiska författaren Margaret Atwood som är Bookeraktuell för femte gången. Hon vann också priset år 2000 med "Den blinde mördaren" men nu är det framtidskildringen Oryx och Crake som är på tapeten. Atwood har sen debuten 1969 givit ut över trettio böcker; såväl lyrik som romaner och noveller - och nämnda Oryx och Crake, den utkommer idag på svenska - i Birgitta Garthons översättning - Anneli Dufva har läst den.
Ofta återvänder man till författare för att man vill få en liknande upplevelse igen - deras språk eller värld igenkännbar från bok till bok. Sån är inte Margaret Atwood. Tvärtom verkar hon vilja pröva sitt eget skrivande med varje ny roman, författandet en sorts livslång lärlingstid. Samtid i storstad med kvinnoperspektiv blir till satir med övernaturliga inslag, blir brevroman med dokumentär grund - och nu: i klassiska fotspår, efter namn som Orwell och Boye: framtidsdystopin. Jolp… tänker jag under det första kapitlet, när huvudpersonen, kallad Snöman, utmattad söker efter föda i ett demolerat, oidentifierat "efter" och sen, när djur med namn som nassong, en sorts bestialisk gris, bjunk - genförändrad skunk eller djurkorsningen splajs introduceras - hur kom hon på att hon ville göra just det här… hur skall hon lyckas lyfta det här från ritbordet? Det står liksom FÖRSÖK eller IDÉSKISS skrivet över hela scenariot. Men - tji - lärlingshållningen till trots - nog är det mästerskap som visar sig i hur historien, och alla de där begreppen som först verkade så hopplöst barnsliga blir alldeles, alldeles självklara… Översättaren Birgitta Gahrton förtjänar en eloge för sitt knepiga arbete med att försvenska språklekandet. En framtid alltså - Snöman ser tillbaka - och vi får hans livs historia, sammanvävd med katastrofen. Tiden inte avlägsnare än att vanliga städer fortfarande finns, plebsområden kallas de; skitiga, laglösa platser, i motsats till de reservat där de framgångsrika bor; kliniskt rena självtillräckliga och bevakade - helt enkelt en utveckling av dagens "gated communities". Och så är det med mycket i Oryx och Crake - underhållningsvåld, kemiska experiment, kontrollsystem; allt är bara drivet längre och djupare än nu, så till den grad att humanism och konstnärlighet förpassats till plebsområdena eller glömts bort, betraktat som uråldrigt och onyttigt. Snöman, som ordmänniska, en iakttagare, involverad i undergången genom vännen Crake, som alla riktigt framgångsrika med drag av Aspberger… Och så Oryx, den vackra, som de först upptäcker på en barnporrsajt. Och hon är skarp Atwood, när hon vrider åt kniven i vår tids öppna sår, kombinationen av miljöförstöring och naiv tilltro till tekniken - hennes språk liksom smittat av den värld hon skapat- som neonherpes. Anneli Dufva
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.