Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DAGBOK FRÅN PEKING 1989

Minnen från massakern: 7 juni

Publicerat söndag 7 juni 2009 kl 06.00

Kulturnytts Göran Sommardal befann sig i Peking vid tiden för det historiska blodbadet på torget vid Himmelska fridens port. Här publicerar vi utdrag från hans nu 20 år gamla dagbok.

ONSDAG 7 JUNI 1989

Oavsett utgången av de senaste dagarnas och de senaste veckornas händelser i Peking och många andra av Kinas stora städer, så fortsätter de kinesiska myndigheterna med stor envishet sin propagandaoffensiv, för att övertyga de stora massorna av det kine­siska folket om nödvändigheten och kanske framförallt rättfärdigheten av det väpnade ingripandet mot studentdemonstrationerna och mot demokratirörelsen.
   Den folkliga resning som ingripandet har orsakat utmålas fortfarande som resul­tatet av en liten klicks uppvigling av den annars fridfulla befolkningen, men tyngd­punk­ten har alltmer kommit att förskjutas till att skildra de fredliga och fridfulla soldaternas insatser för folkets bästa och för den fredliga socialistiska ordningens upprätthållande.

Gårdagskvällens tv-sändningar dominerades av tre saker, som på sätt och vis fungerar som en propagandans trestegsraket. Först känslostormen.
   Den första och största gällde att med glättade reportagebilder från Den himmels­ka fridens torg, där man visar hur rent och fint och nystädat allting har blivit sedan sol­da­terna anlänt, till skillnad från de grisiga röra som rådde där under studenternas när­va­ro på torget. Soldaterna visas, tillsammans med kinesiska journalister och fotografer, fram som oskyldiga, blyga och skrattande bondpojkar som livnär sig av enkla militär­skor­por.

 Detta ackompanjeras av historier om hur Pekings befolkning gett trupperna att äta och dricka och utropat sitt stöd för Folkets befrielsearmé, vilket i för sig inte är osant, men detta skedde innan trupperna gick till angrepp mot samma befolkning, just därför att det folket var så förvissade om att folkets befrielsearmé verkligen var folkets. Nu upprätthåller trupperna sedan flera dagar en sträng disciplin som förbjuder de me­niga soldaterna att överhuvudtaget närma sig folkmassorna, som resulterat i att soldater ger eld för att hålla folk på avstånd, vilken i sin tur lett till att folk både dödats och så­rats.

Intervjuer med sårade soldater ska ge intryck att i stort sett inga andra än mili­tären råkat ut för angrepp och blodspillan.
   Sedan, som andra punkt, tumskruvarna. En kungörelse från partiets disciplin­kommitté, som med välbekanta fraser från kulturrevolutionens dagar uppmanar parti­medlemmarna att i handlande som i tänkande tätt följa centralkommitté. Annars ho­tar uteslutning, vilket, såvitt jag uppfattade de smattrande ordkrevaderna, redan hade drabbat ett okänt antal.

Som tredje och sista punkt: Fosterlandskärleken. Regeringens talesman som för­dömde ett antal utländska regeringars samfällda beslut att avbryta vapen­försälj­ningen och det militära samarbetet med Kina, vilket var att behandla Kina ojämlikt, eftersom det här var frågan om en strikt intern angelägenhet.

Och allt detta framsmattrat som en piska över tv-skärmen.

Göran Sommardal
goran.sommardal@sr.se

           

Läs också:









Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".