Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Vart tog Europa vägen?

Publicerat måndag 15 september 2003 kl 11.46
Gunnar Bolin har funderat över Europadebatten, eller snarare bristen på debatt på de svenska kultursidorna.
Hur kom det sig att inget hände? Att det aldrig blev någon debatt på kultursidorna som lyckades komma vidare, in på debattsidor, ledarsidor eller till radio och tv-soffor. När jag letade efter eurodebatten på våra största tidningars kultursidor så hittade jag ingenting, trots en mängd artiklar som kunde katalogiseras under emu eller euro. De flesta texterna luktade svala redaktionsmöten och pliktskyldiga beställningar, inget glödde, enstaka stack ut som Sverker Sörlins i Sydsvenskan från augusti. Det var en märklig känsla att nu läsa hur han skriver att morgondagens historiker, när de skall beskriva vår tid, kommer att peka på Anna Lindhs Almedalstal där hon, enligt Sörlin, insåg att ”den svenska nationella myten blivit en börda”. En tanke som borde väckt vidare debatt. Saknaden av en, låt oss säga ”intellektuell”, europadebatt har varit kännbar. När politikerna fastnade i alltmer bisarra räkneexempel borde det funnits gott om inspiration för en parallell idédebatt. Möjligen stirrade vi oss blinda på det faktum att det var euron vi skulle säga ja eller nej till, inte EU eller Europa. Debatter om växelkurser och räntevapen är svåra att göra kultursidesfähiga, men metafrågan, den om vår inställning till Europa och samarbetet inom EU som lätt kunde relateras till valet, den kom inte heller. Jag kom efter två år i Tyskland i juni tillbaka till sverige. I Tyskland finns en ständig, om än något elitistisk, debatt om Europa på allt från museer till tidningssidor. I Berlin öppnade t.ex. i våras det nya historiska museet med en utställning som heter ”Europa - ett utkast till en evig fred” där Europatanken från medeltiden över 30 åriga kriget till Maastrichtfördraget diskuteras. Den 31 maj gjorde sju europeiska intellektuella giganter en gemensam samling för att starta en europa- diskussion i sju dagstidningar i fem länder. Bland skribenterna fanns filosoferna Jürgen Habermas och Jaques Derrida och författaren och semilotikprofessorn Umberto Eco. Trots att vi talade om artiklarna i Kulturnytt dagen efter och att händelsen notiserades i många svenska tidningar så har bara två artiklar, av den flod som flutit in på europeiska kultursidor nått svenska läsare: Umberto Ecos finns fortfarande på DN:s webbsida Jürgen Habermas och Derridas i senaste numret av den alltmer oumbärliga tidskriften Arena. Jag erkänner gärna att debatten i tyskland snabbt blev oöverskådlig men den präglades i alla fall av en passion för ämnet. Jag har inte tagit ordet ”ankdamm” i min mun, för i andra frågor är vi svenskar starka internationalister, inte minst på kultursidorna. Irakkriget debatterades passionerat, Mellanösternkonflikten och 11 september likaså, men med euron och Europa finns en beröringsskräck. I det Europeiska blodomloppet är Sverige långt borta från något vitalt organ, vi syresätts uppenbarligen inte i någon större utsträckning av andra länders debatt men nu måste det ske. Habermas skriver i sin Europatext att en attraktiv, entusiasmerande och smittande europeisk vision inte faller från himlen, men den kan uppstå ur en nödsituation. Sverige har nu ett parlament där 70% av de folkvalda är för något som 56% av befolkningen är emot, nu om någonsin har vi en nödsituation där europatanken måste diskuteras. I höst skall en ny författning för EU debatteras det är hög tid att ge sig in i debatten innan populistiska politiker utnyttjar det skrämmande gapet mellan de folkvalda och folket Gunnar Bolin
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.