Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tunn höstsatsning på Nationalmuseum

Publicerat tisdag 16 september 2003 kl 10.39
Höstens utställning på Nationalmuseum öppnade i torsdags, och den heter "Människa, myt och landskap", med svensk konst från 1800-talet. Vad detta innebär gick Mats Arvidsson för att undersöka.
Ja vad skall man säga? Jo man kan ju säga att för vara höstens stora satsning, på en nationell institution, så är nog detta bland det håglösaste man överhuvudtaget kan föreställa sig. Här har man helt enkelt hängt upp på väggarna ett gäng gamla favoriter i repris, alla de mest pålitliga och mest välkända slagnumren, älvorna på ängarna och näckarna i bäckarna, Nordensköld på isen och Tors strid med jättarna, Valdemar Atterdag och hemmet i Sundborn och kung Heimer och liten Aslög, Markus Larsson och Strindberg och Eugene Jansson, Kreuger, Nordström och Zorn och Hill och Josephson, någon eller några bilder av var och en, alla ur museets egna samlingar, och vips har man en höstsatsning, påfallande lik, och delvis identisk med Waldemarsuddes sommarsatsning för 2 år sedan, men i alla fall. Då slipper man ju dessutom göra en egen katalog, publiken erbjuds i stället ett dussin andra gamla kataloger där samma bilder förekommer i olika sammanhang och konstellationer. Det här materialet kan man ju skiva och hacka på litet olika vis, alla prövade många gånger. Man kan göra det rent kronologiskt, man kan göra det ideologiskt, som en historia om sökandet efter en svensk identitet, där man börjar med att leta bland de stora minnena i det ärorika förgångna, och i Valhall, och slutar hemma i den mörka granskogen med de ljusa sommarnätterna. Man kan göra det konstpolitiskt, som en historia om kampen mot den svenska konstakademin, man kan göra det till en berättelse om utländskt inflytande, hur konstnärerna söker sig först till Italien, sedan till Tyskland, sedan till Frankrike och till sist hemåt igen. Jag har aldrig sett det sorterat efter färg, men det har säkert gjorts. Nationalmuseum väljer att inte berätta någon historia alls, istället har man tryggt delat in det i teman, "Historia", "Myt", "Porträtt", "Landskap" osv, för att ingen skall kunna få för sig att museet möjligen skulle ha menat något annat med det hela än att sälja litet biljetter. Jo jag vet, de här bilderna är älskade, de hör till kulturarvet, folk har rätt att få se dem, de skall visas. Det är klart att de skall, de skall hänga uppe jämt, som en del av den permanenta utställningen på museet, gärna för mig fullkomligt oproblematiserade. Det kan man sköta i specialutställningar, eller i vilken liten folder som helst. Men att bara plocka upp dem ur lagret och hänga upp dem på väggarna och kalla det för höstens utställning, det är faktiskt litet väl tunt. Mats Arvidsson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.