Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Sverige september 2003 - vad växer i klyftan?

Publicerat onsdag 17 september 2003 kl 07.50
Mordet på Anna Lindh och nej-sidans klara seger i EMU-omröstningen har väckt en rad frågor. Till stor del kretsar de kring begreppet Klyftan - mellan det som kallas folk och elit; mellan frustration och tillväxt; modernitet och tradition; stad och land; Sverige och Europa; öppenhet och slutenhet; folkhem och folkvalda. Och vad är det som växer i den där klyftan? Under den närmast veckan kommer medarbetare här på Sveriges Radios Kulturredaktion fundera vidare över händelserna i Sverige september 2003.
Varför fanns det inga JA-stugor i Högdalens centrum? Högdalen är en 50-talsförort i Stockholms kommun - att komma dit tar en kvart med tunnelbanan från Centralen. Bebyggelsen ger med sina vackra och luftiga proportioner kropp åt hela folkhemstankens omsorg om medborgarna. Nu är Högdalen en del av det nya Sverige - här bor rester av de ursprungliga folkhemsbyggarna, invandrare, arbetslösa, sjukskrivna och måhända en ny medelklass, HSB:s bostadsrätter på Harpsundsvägen (just det), är tex betydligt dyrare än på 50-talet. Högdalen är folkhemmet på dekis eller det nya Sverige. Här röstade en överväldigande majoritet nej till EMU. Varför? För att det inte finns några näringslivstoppar eller farbröder med hickoreyklubbor? Eller för att man bara sett direktörstyper vara för och koftmänniskor emot? För att EMU-debatten i Sverige bara verkat handla om vad som är bra för näringslivet och grosshandlarna? Att man tror att de skälvande spillrorna av vår stolta svenska modell, vår välfärd, kommer att smulas sönder av eleganta européer i insynsskyddade ekboaserade beslutskammare. I Högdalen har man verkligen allt att förlora om så skulle vara fallet. Men, om det vore så, varför är vänstern i övriga Europa för EU-projeketet? Och varför, varför verkar det inte bekymra den svenska NEJ -vänstern att man är mycket tvivelaktigt sällskap både här hemma och utomlands? Har man inga kompisar i det där Europa, som verkat komma allt längre och längre bort under de senaste dagarna accelererande kontinentaldrift? I Högdalens centrum syns inte många fransmän eller tyskar, det är förvisso sant, däremot många från andra delar av världen. Och har man inte sitt folkhem längre, så har man i alla fall sitt Sverige, sin krona och sina ynka korvören. Är man inte nöjd, så kan man vara missnöjd, men frågan är om det är det slags missnöje som i längden gagnar en plats som Högdalen. Så, varför fanns det inga JA -stugor i Högdalens centrum? Maria Edström
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.