Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Snabbkäftad bok av Sara Villius

Publicerat onsdag 17 september 2003 kl 08.50
Den andra boken som en författare skriver brukar vara en utmaning och i synnerhet när debuten blivit hyllad. Som boken Nej, det är en snöklump av Sara Villius. Nu återkommer hon med Battle och den innehåller korta stycken och noveller. Battle syftar på strider och slag men det är också en breakdans- och hip-hop-term. När man battlar, tävlar man helt enkelt om vem som är värst, som gör värsta tricken eller och mest snabbkäftad.
Korta texter som slår, speglar och slickar varandra. Skrivna med en oslagbar tonträff. Det är vad de här texterna är, de lever i tonen hos en halvvuxen tonårstjej. Och för en gångs skull är det inte den där udda tjejen som sen blir författare vi träffar. Nä, det är självaste Miss Kollo, den snygga bruden, som tar till orda. Tjejen som satsar allt på att kolloledaren ska bli kär i henne - och lyckas. Hon som vet precis hur man iklädd en oskuldsfull pyjamas och vuxensmink lockar till sig en man. Språket är sakligt, till synes passivt iakttagande. Det är så Sara Villius jobbar: Lämnar ett lätt obehag och en massa oro åt läsaren att bära. Miss Kollo är bokens paradnummer, men alla noveller har något gemensamt. Oavsett om de utspelar sig i en bebisförälskad kvinnas huvud eller inuti en sextioårig mamma, så petar de alla i ett och samma sår. Rotar runt i en obotlig, måhända ofrånkomligt mänsklig, ensamhet. Jag kommer att tänka på teveserien Glappet, om de två tjejerna som träffar äldre killar och spelar spelet med åtrå och kärleksdrömmar och verkligen tror att de behärskar det, ända tills det är uppenbart att i alla fall en av dem inte alls gör det. I boken Battle kryllar det av ensamma tjejer som dras till äldre män och både lider och njuter av att vara den lilla, passiva. Ta bara slutet på novellen Lyckliga dagar,. Den börjar med en trevlig kopp kaffe hos mannen, men en sida senare har den utvecklats till något helt annat. "Han letar efter en kondom. Han ser galen ut. Han kommer närmare och det gör lite ont men jag tänker att jag blir våldtagen och då gör det inte lika ont. Efter ett tag drar han av kondomen och slänger den på golvet.Han fortsätter utan. /Han är arg på sig själv för att det gick så fort. Jag tröstar honom. Det gör inget. Sen bär han in mig i vardagsrummet och jag fryser och vill sätta på mig kläderna men han ska läsa en skräckhistoria för mig nu." Ja, så kan en historia sluta, ofta med lite för snabb sorti. Den slutar där det riktigt utmanande för en författare egentligen börjar. Men ändå. Tonårstiden slår ut som gammalt eksem medan jag läser. Marie Lundström
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.