Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lettiska Vizma Belsevica - nobelpriskandidat

Publicerat fredag 19 september 2003 kl 10.45

Den lettiska poeten Vizma Belsevica räknas till vår tids främsta i världen. Hon nämns ofta i nobelprissammanhang och belönades med det svenska Tomas Tranströmerpriset för fem år sedan. Hon finns översatt till 20 språk och är väl representerad på svenska tack vare poeten Juris Kronbergs som översatt fyra diktsamlingar och hennes självbiografiska trilogi på prosa om flickan Bille. Han har också översatt det urval dikter som nu utkommer. Samlingen heter ”Jordens värme.” Kulturredaktonens medarbetare Maarja Talgre, som träffat den nu 72-åriga författarinnan flera gånger, har läst den:

Hela tiden medan jag läser Vizma Belsevicas nyöversatta dikter hör jag hennes mörka sorgsna röst som oväntat avbryts av hennes rungande skratt. Jag vet ingen som kan skratta så hjärtligt och samtidigt så avgrundslikt som Vizma Belsevica men man behöver inte ha träffat henne för att uppleva det här. Hennes närvaro i dikterna är så stark, hennes kraft och känsla knuffar sig fram mitt i det oerhört välformulerade och det märks att hennes översättare Juris Kronbergs är väl förtrogen med henne.Vizma Belsevica ÄR sin dikt: passionerad, drastisk och samtidigt paradoxalt nog med en stor integritet. Och följdriktigt drabbades hon hårt av den sovjetiska regimens vrede: så sent som på 70-talet fick hon inte publicera sig på många år, på grund av en historisk dikt som kunde tolkas som sovjetkritisk. Hennes vanliga teman är annars naturen, kärleken och de existensiella frågorna. Naturen var ju ett tillåtet ämne under förtryckets tid: Vilken censur orkar ingripa mot en blommande gulmåra eller en eks djupa rötter?Vizma Belsevica hyser en djup kärlek till den lettiska naturen, men som läsare kan man aldrig slappna av... Nedsjunken bland nyckelpigor, säv och kaveldun får man plötsligt veta att man aldrig kan lita på sitt körsbärsträd. Det står visserligen djupt i jorden, men trastarna i grenarna, de röda bären och östanvinden vet man aldrig var man har och vad dom kan ta sig till. Och när hon beskriver hur en traktor dödat en bäck så att dyblodet varar sig så är det en riktig rysare. Hon skriver så vackert Vizma Belsevica, tydliga färgrika bildr mot en mörk bakgrund som den här dikten från 1969 som heter ”Idyll”:Gulmårans bladkransar täcker de dystra bunkarnaSkyttegravarnas ärr växer över med gräs.I buskarna ligger en pojke med gevär av träI bakhåll för sin lillebror.En bild av lekande barn. Men Belsevica tänker samtidigt på andra världskriget då Lettland drabbades av ömsom Stalins och Hitlers arméer och då lettiska män tvångsmobiliserades av båda stormakterna. Bröder hamnade på olika sidor och tvingades att strida mot varandra. Vizma Belsevicas egen son blev mördad några år före Lettlands självständighet 1991. Spåren pekar mot KGB men kan inte bevisas.Sorgen berövade henne lusten att skriva lyrik. Tur för oss läsare att hon har en stor produktion att ta av och att Juris Kronbergs inte släpper taget.Maarja Talgre

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.