Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Tosca enligt Selimovic

Publicerat måndag 22 september 2003 kl 07.55
Vilken opera sätter man i händerna på en ung, rutinerad och alltid intresseväckande - men operadebuterande - regissör? Ja, det ska vara något dramatiskt men välkänt. Staffan Valdemar Holm inledde med Carmen, Lars Rudolfson med Barberaren i Sevilla och nu är det dags för chefen på Göteborgs Stadsteater: Jasenko Selimovic. Han har tagit sig an Puccinis Tosca och premiären skedde, som för de andra två, på Folkoperan i Stockholm.
Det är här en Tosca full av infall, varje idé verkar ha fått vara kvar, högt blandas med lågt, folk skrattar när det är sorg, det blir mystiskt när det är glasklart, övertydligt när man vill ha fantasi – och mitt i allt strålande dramatik, fint utmejslade scener, stort skådespeleri och brutal konst. Selimovic är ingen musikalisk amatör, han har studerat klassiskt gitarrspel tidigare i sitt liv. Så han vet vad musiken säger, men han tolkar den bokstavligt. När Tosca och Cavaradossi möts i kyrkan säger musiken Älska, älska, älska. Men gör de det, där i kyrkan? Ja, säger Selimovic. Nja, säger jag, de vill, men inte gör de det? Publiken i övrigt skrattar generat när musiken och samlaget går exakt….… hand i hand. Triangeldramat mellan dessa två och den maktgalne polischefen Scarpia har flyttats från italienskt 1800-tal till svenskt 2000-tal. Vi får flyktingförläggning, förvisade som rymmer och en polischef som förenar makt, psykisk instabilitet och kåthet. Musikillustration ur Te Deum Extrakören Kungsholms Kyrkokör och en magnetisk Olle Persson som Scarpia, som tillsammans med Angela Rotondos Tosca dominerar scenen. Moderniseringen av handlingen fungerar smärtsamt bra när det gäller scener kring flyktingarnas utsatthet, men avrättningen av Cavaradossi är struken. Den svenska polisen kan säkert vara ”Osmo Vallo-brutal”, men den arkebuserar ju inte flyktingar. Han deporteras i stället utan att vi i publiken ser det. Och då, där i salongen, utan hans faktiska död framför ögonen, tycker jag att Toscas reaktion ändå blir lite för stark när hon helt enligt operans traditionella slut kastar sig ut från ett tak. Så alla infall – goda och mindre bra – har skapat en Tosca som ger nybörjaren mycket att se på och komik under vissa transportsträckor där en van åskådare letar efter detaljer. Kanske just rätt, för just Folkoperan? Per Feltzin
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.