Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Tidskrift

Med eller utan författarens röst

Publicerat tisdag 7 juli 2009 kl 07.50

Röster är temat för det senaste numret av tidskriften Ord&Bild. Det handlar om författares röster. Vad som händer vid översättningar och om vad som kommer först, det talade ordet eller det skrivna?  Är det örat eller ögat som i första hand tar fram en texts förtjänster?

Väldigt mycket av det man hör på radio, till exempel det jag säger just nu, är text, som läses så pass avspänt att det nästan i alla fall låter som tal och som om talet kommunicerade just precis det jag vill säga. Nästan som om talet vore ett uttryck för min person. I en lång essä om David Vikgrens senaste diktsamling Inomhuslektionen, citerar Fredrik Nyberg den tyske filosofen Hans Georg Gadammer som skriver: Allt skriftligt är ett tal som förfrämligats. Talet först alltså, texten sen. Stämmer det verkligen?

I svensk poesi har det i över ett decennium nu funnits en idé om en motsättning mellan å ena sidan en röstbaserad poesi som söker det autentiska uttrycket. Hjärtats röst kanske, och att texten liksom skulle härma den rösten. Och å andra sidan en textbaserad poesi som vill framhäva dikten som materialitet, som ordgrej och snarare än egenart vill visa på diktens beroende av andra ordgrejer, eller bildgrejer för den delen. Den här motsättningen kanske kan fungera som pedagogisk arbetshypotes i till exempel föredrag, men en seriös poet vet och varje seriös läsare vet det också, att dikt är både och. Både ett oförlikneligt autentiskt uttryck och en själlös anhopning av fonem och morfem.

Flera av texterna i Ord och Bild tar sitt avstamp i denna dubbelhet, till exempel Fredrik Nybergs grundliga läsning av David Vikgren, men också Jörgen Gassilewski som redogör för den amerikanske poeten Charles Bernsteins tankar om icke-expressiv diktläsning. Den poetiska rösten kan förstås också ses som ett varumärke. Bruno K Öijer eller Kristina Lugn skulle knappast ha uppnått den popularitet de besitter utan sina speciella sätt att framföra sina dikter. Om Öijer eller Lugn hade bott i USA hade de kunnat ta patent på sina röster.

Rasmus Fleischer berättar i en text om hur sångaren Tom Waits flera gånger, med framgång, stämt företag som använt sig av sound alikes, alltså röstimitatörer som framfört Tom Waits liknande låtar i radio- och tvreklam. Tom Waits har sagt i en intervju att han betraktar sin röst som en egendom. Han vill att det ska stå som ett stängsel runt den. Men undrar man kan en egendom ha ett uttryck?

Lars Hermansson
lars.hermansson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".