Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Befriad av Sarah Kane

Publicerat tisdag 23 september 2003 kl 08.55
På Elverket i Stockholm hade Befriad av Sarah Kane premiär i lördags (20/9). Den brittiska dramatikern tog sitt liv 1999, och då var hon redan ett namn på teaterhimlen, både hyllad och hatad för sina kompromisslösa, våldsamma pjäser om trasiga människor. Översättningen av pjäsen är gjord av Jakob Hirdwall och för regin står den litauiske regissören Oskaras Korsunovas. Elin Claeson har sett Befriad.
Iskallt skärande - skalpellteater rätt genom huden utkräkta människor i ett vitkaklat rum, psykosen, kärleken som inte FÅR ta plats, som måste förintas. Allt mer stympade kroppar och hjärnor. Tillståndet är, som de säger: "som att ta livet av sig utan att få dö" Befriad på Elverket är svår att skaka av sig, äcklet stannar kvar. Korsunovas tar ut svängarna, vågar vara riktigt ondskefullt rå, fegar inte ur utan ställer krav på publiken att orka, att vi ska spärra upp ögonen och ta in grymheten. Och om man gör det så visar han att det faktiskt går att spela Sarah Kane på en svensk scen. Det har gjorts försök förr - Dramaten spelade Psykos 4:48 förra året och det var väl helt OK, men jag har också sett Crave på någon mindre scen - och det var förfärligt. För det är inte lätt att hitta rätt i Kanes malande psykotiska texter - men Korsunovas hittar den skrikande dissonanta ton som krävs. De sju personerna i pjäsen rör sig som försöksråttor - hysteriska, påtända, maniska - runt, runt i Peter Lundquists sterilt vita, instängda men samtidigt genialt användbara scenografi. Det är som att bli kastad rätt in i helvetet. Och ibland är det precis just det man vill bli. Elin Claeson
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.