Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Kronåsens industriområde med kraftig rökutveckling som följd.
(Publicerat idag kl 15.48)
MEDIER

Mikrobloggen utmanar krigets stora berättelser

Publicerat onsdag 8 juli 2009 kl 07.46
Nya sociala medier som Twitter har haft betydelse för rapporteringen från Iran.

Publiceringsverktyget Twitter, som blockerats i Xinjiangprovinsen i Kina, sägs ha spelat stor roll under protesterna i Iran den senaste månaden.
   Twitter är ett verktyg för korta meddelanden, mikrobloggar, som via mobil kan skickas till internet och andra telefoner. När Twitter skulle uppdateras förra helgen, vädjade USAs regering till företaget att skjuta på uppdateringarna till en tidpunkt då det inte skulle drabba iranska twittrare som mikrobloggade på Irans gator.
   Men hur stor roll kan sociala medier som Twitter, egentligen spela?

Kanske hade den franske soldaten som i yster nationalistisk yra marscherade mot västfronten under första världskriget börjat tveka om han visste att det var undergången och inte hjältedådet han var på väg att möta i skyttegravarna. 

Säg att han tagit upp en mobiltelefon ur innerfickan och läst den senaste twittringen eller blogginlägget från fronten. Kanske hade han backat om han läst något i den här stilen: Femtio tusen döda idag. Endaste fem meter framåt. Stanken av ruttnande lik är ohygglig... Och kanske hade krigsivern mattats om nya rekryter kunnat genomskåda meningslösheten i slaget vid Verdun via ständigt nya Youtubeklipp.

Det är lite utnött att säga att krigets första offer är sanningen. Sanningen är snarare den att inga krig ens skulle blivit av om sanningen inte hade varit förvriden och vanställd redan långt innan. För makt är inget annat än makt över berättelser.
   Det är "Den stora berättelsen", den om nationen eller den sittande regimens förträfflighet. Det är "Den lilla berättelsen", den om varje medborgares plikt att sluta upp kring den här förträffligheten som nationen eller ledarnas anser sig representera.

Det "sociala" i de sociala medierna i de här sammanhangen är inget annat än små små försök att ändra dom här maktens berättelser. Ett twitterinlägg är endast 140 tecken långt. Det är en liten pusselbit som kan fogas samman med andra lika små. Kanske framträder efter ett tag en motbild stark nog att ersätta falska berättelser med frihet.
   Men innan pusslet är färdigt erbjuder det ett väldigt torftigt skydd för den som försöker lägga det. Twitter är ingen skottsäker väst för demonstranten ute på gatorna. Facebook är ingen livlina ut ur fängelserna tortyrrum.

Skakande bilder på YouTube kan leda till reaktioner världen över. Men att ett land har världens ögon riktade mot sig behöver inte i sig själv innebära en förändring. För något år sedan spreds ett medryckande budskap via de då purfärska sociala medierna. Det handlade om att vi alla skulle bära röda kläder för att stödja munkarnas uppror i Burma.
   Idag har de flesta glömt sina röda t-shirts längst ned i tvättkorgen. Världen blick är riktad någon annanstans. Och de små försöken till frihet, de små pusselbitarna som det burmesiska folket började lägga, är spridda för vinden.

Eric Shüldt
kulturnytt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".